Utminutering

Jag såg ett hus och en skylt, bredvid gästgivargården, som gjorde mig nyfiken. Letade runt och ett stycke kulturhistoria.

Starka drycker konsumerades i goda vänners lag rrunt om i landet på gästgiverierna. Jag läser om Röstånga Akademin:

Lundastudenterna samlades gärna här och gästgivaregården kom därför i folkmun att kallas för ”Röstånga Akademi”. Här träffades man för att studera och dricka punch – eller föralldel dricka punch och studera, beroende på om den evige studenten och manusförfattaren Sam Ask ingick i sällskapet eller inte. Historien förtäljer om ett gäng glada studenter som 1904 kom och beställde in ett häftstift tillsammans med källarmästaren. Häftstiftet använde de till att fästa upp en 100-lapp på väggen, varefter en av studenterna förklarade att det var deras tillgångar för kvällen: ”Var vänlig att servera det bästa ni har, men var också vänlig att säga ifrån i god tid, innan det börjar brännas!”

Supandet runt om i landet sågs inte med blida ögon och 1911 tillsatte riksdagen en nykterhetskommitté. Ivar Bratt genomförde i Stockholm en modell för hur kontroll av alkoholkonsumtionen skulle fungera även i övriga landet.

Det centrala i Bratts alkoholpolitik var att ransonera alkoholen till vuxna män med anställning genom vad som kom att kallas för motbokssystemet som infördes i hela landet år 1919.

 Åldersgränsen sattes till 21 år för utminuteringen och 18 för förtäring på krogen där det också fanns strikta centiliterregler. Den lägre åldersgränsen på krogen motiveras med att det där utövades en större social kontroll. I Stockholm bildades Vin & Spritcentralen AB år 1917 med Bratt på central position och han började omedelbart att lösa in privata vinhandlare. Vin & Sprit får monopolrättigheter på import, export, tillverkning och partihandel av riksdagen år 1923, även om bolaget i praktiken hade haft det sedan 1917.

Krogen fick bara servera alkohol tillsammans med mat. Alla hade dock inte ekonomi som tillät dem att sitta på gästgiveriet för att äta och dricka. Utminuteringsstället sålde däremot alkohol på flaska som köparen tog med sig hem. Motboken infördes och alkoholen ransonerades. Utminuteringen var helt enkelt föregångare till Systembolaget.

1955 slopades motboken efter en lång utredning av den statliga nykterhetskommittén, som bland annat kom fram till att den haft en viss återhållande effekt på missbruket men annars ökat konsumtionen. Samtliga lokala bolag slogs ihop och blev Systembolaget. Omedelbart började svenskarna köpa mer sprit och försäljningen ökade med en tredjedel. Denna ökning i konsumtion skattarde man dock bort omedelbart med två direkt på varandra följande skattehöjningar och år 1965 är konsumtionen tillbaka på 1954 års nivå – lite mer än fem liter ren sprit per person och år.

Jag har fått min förklaring till vad detta hus användes till och en liten alkoholhistoria.

Novemberminnen för att överleva

November – den månad som jag avskyr mest. Det gråa kala tråkiga. Det är den månad som jag mest får lust att dra täcket över huvudet eller att gå i ide. Vissa år har jag har överlevt november men  verkligen ansträngt mig för att uthärda. Jag brukar ju skojfriskt säga att det bästa med november är att äldsta sonen föddes då. Men det har ju funnits en del andra trevliga dagar i november. För november 2016 t ex då skrev jag den 21 november:

”Det har blivit fult att vara nationalist i dag. Men för mig är det viktigt att vara nationalist och att hylla mitt arv – min kultur. Under helgen har jag återupplevt mitt skånska arv. Det blev en Gåsaweekend på Röstånga Gästgiveri.

Jag kände mig välkommen redan utanför detta gamla hus med den skånska röd-gula flaggan som vajade. Söderåsens nationalpark ligger bredvid och innan mörkret föll så tog vi en promenad i den skånska bokskogen som är lika vacker på hösten med sina rödbruna löv som den är på våren med sin skira grönska.

För mig känns det underligt att när det gäller naturen får vi vara nationalistiska och bevara den unika naturen … men de unika svenska människorna och våra unika svenska traditioner får vi inte hylla i denna sk globala värld. Jag upplever detta som ologiskt! Jag vill ju vara en del av mitt kulturella och nationalistiska arv!

När vi vandrar till Odensjön hör jag nästan snapphanarna smyga bland träden.

”Sjön är rund i formen, har en diameter på 150 meter och är 19 meter djup.Odensjön ska ha bildats från en glaciärnisch, och namnet ska Odensjön ha fått på grund av den cirkelrunda formen som liknas vid guden Odens ena öga.”

”Omgiven av 30 meter höga branter har Odensjön gett upphov till olika sägner. Länge trodde man att sjön var bottenlös och hade en egen förbindelse till en krypta i Lunds domkyrka. Två jättar, Blink och Börta, ska ha bosatt sig under sjön så pass långt ner att de inte längre kunde höra kyrkklockorna. En annan sägen säger att det i forna tider ska ha funnits ett slott där Odensjön ligger idag, och slottets torn ska synas i djupet när sjön är som klarast.” enl Wikipedia.

Det var nästan en ”trollsk” stämning i skymningen vid denna lilla djupa sjö. Två gräsänder kom fram och hälsade på oss. Att möta människor i skogen inger också en annorlunda känsla. ”Skogsmänniskor” tar det lugnt, hälsar vänligt leende ”hej” och tar hänsyn till varandra! Det är en enorm skillnad från ”stadsmänniskor” som jäktar hänsynslöst omkring med en tom blick.

Efter promenaden gjorde vi oss i ordning för den kulinariska gåsamiddagen. Sambon som är västgöte var lite betänksam när det gällde Svartsoppan med krås.

Men … hans omdöme blev: ”Det var ju riktigt gott! Nästan en försmak av julens pepparkakor!” Sen följde den knaperstekta gåsen med tillbehör och äppelkaka med vaniljsås.

All denna mat och den vackra matsalen gjorde oss dästa, trötta och belåtna.

Vi somnade trötta och mätta efter en svängom på dansgolvet till levande musik. På söndagsmorgonen  bjöds vi på ett stort smörgåsbord innan vi fortsatte vår resa. Hit återvänder jag gärna . Jag hyllar ju mina nationalistiska rötter och den skånska kulturen. Detta kan ingen ta ifrån mig!”

Så är det! Även november kan ha sina höjdpunkter!

I år 2023 den 4 november är jag tillbaka på ort och ställe och har ikväll ätit samma läckerheter. Vi kom hit igår kväll och fick ett fint bemötande. Vi frågade om vi kunde få en liten ost- och skinksmörgås smörgås och en kopp kaffe. Jodå! Vi blev proppmätta!

Under dagen tog vi en promenad ner till sjön Lika vackert nu som då. Men denna gången fanns det mer löv på träden och alla höstfärgerna gav mig lite kraft att övervinna även denna november.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den trevliga personalen gjorde allt för att gästerna på värdshuset skulle trivas.Det var bara synd att det inte var fler gäster. Men vi som var där fick god mat och trevligt bemötande.

Jag känner mig fortfarande lika nationalistisk – nu som då. Detta är en kulturbyggd som passar mig! Det blev ett vackert minne även denna gången. Kanske vi återvänder om några år!

Gästgiveritraditionen

Historien börjar redan på medeltiden då Skåne var danskt, då den som reste i Kronans tjänst enligt lag skulle ha rätt till fri logi och skjuts av bönderna. Detta missbrukades, med resultat att våldgästning bredde ut sig i landet. För att stävja detta fastslog Magnus Ladulås år 1279 att varje by skulle anställa en fogde, vars uppgift var att förse de resande med kost och logi. 1283 antogs en lag om inrättande av krogar i Helsingborg. Nya gästgiveristadgar tillkom under Gustav Vasa. År 1560 föreskrev han att det skulle finnas tavernor vid de stora landsvägarna. Året efter tillkom även en skyldighet att hålla skjutshästar samt ett förråd av mat, dryck och höfoder. Johan III fastställde bestämda taxor för olika förnödenheter år 1584.

​

Rikskanslern Axel Oxenstierna fastslog 1636 att gästgiverier skulle finnas på två mils avstånd vid allmänna stråkvägar. 11 år senare, 1647, omnämns Röstånga Gästgivaregård för första gången i kyrkböckerna. Drottning Kristina antog en ny stadga 1649 i vilken både skjutshåll och gästgiverier reglerades. Ofta var det länsmannen som var gästgivare. ”För obekväm arbetstid” och andra uppoffringar han fick göra, fick han avsevärd skattelättnad. Ett gästgiveri skulle finnas varannan mil med en våning för adel, en för annat hederligt folk och en för gemena sällskap. Stallarna skulle vara stora.​
 

1690 fanns det 39 gästgiverier i Skåne. Antalet ökade stadigvarande och 1740 fanns det 50. På gästgiverierna skulle det hänga skyltar utanpå huset som talde om vad gästgiveriet hette och dels vart skjutsen gick och hur långt det var dit.

Under 1700-talet tog sig de flesta fram genom att gå, eller möjligen genom att rida. För de som hade ekonomiska möjligheter gick det även att åka så kallad ”skjuts”, om man skulle färdas från en bestämd plats till en annan. Att åka skjuts innebar helt enkelt att man betalade för att åka med i en vagn dragen av hästar – med andra ord våra dagars buss och tåg. Man fick inte lov att transportera varor med skjutsen, utan enbart människor fick åka. Enda undantagen var fågel, ostron och hummer.

​

När hästen blev för trött för att dra vagnen längre, kunde man stanna till på speciella rastställen, gästgiverier, där man bytte till utvilade hästar som kunde föra resenärerna vidare. Här fick man även en bit mat och kunde sova över. Det var bara gästgivarna som hade rätt att servera öl, vin och sprit inom ett område på två mils radie från gästgivaregården. Det var dock en regel som inte alltid följdes så noga. En tre-rätters husmansmiddag kunde vid 1700-talets mitt talet kosta 12 öre, inklusive öl att dricka till. Ville man bara dricka en kanna öl kostade den 3 öre.

​

Efterhand kom tågen att ersätta hästskjutsarna och antalet resenärer blev allt färre. 1933 slutade man med gästgiveri och skjutsning i den bemärkelsen och gästgivaregårdarna övergick mer och mer till att bli de kulturhistoriska restauranger de är idag.

Festivalen som uteblev men fick en storslagen final

I veckan som nu har gått var det dags att fira skyddshelgonet i Almuñécar ”Virgen de la Antigua”. Det blev ju ingen festivalvecka pga Covid-19. Inga fyrverkerier!

Vad var det då som skulle firats?

Almuñécar firar sitt skyddshelgon med Saint Festivities den 15 augusti sedan 1569. Det var då som den moriska ledaren från Alpujarras ”Aben Humeya”, anföll de kristna trupperna när de försökte överta San Miguel-slottet.

De invaderande trupperna besegrades av armén av Felipe II, ledd av Don Lope de Valenzuela, som var befälhavare på Castillo-fästningen. Den militära striden ägde rum vid gryningen den 15 augusti 1569, och invånarna tillskrev segern till den mirakulösa ingripandet av Virgen de la Antigua.

Sedan dess har denna vackra jungfruliga dag firats i Almuñécar, vilket erbjuder den nyfikna besökaren ett attraktivt skådespel av den maritima processionen, bärande patronaessan av Virgen del Carmen, som går från stranden i San Cristóbal till Puerta del Mar stranden.

Allt avslutas med ett storslaget fyrverkeri.

Så var det! Men vi såg en del inslag av festligheter under veckan, t ex musik på stranden.

Var det för vår skull som de var klädda i de svenska färgerna? Knappast!

Igår, på vår dagliga promenad, kom vi fram till stadshuset. Där möttes vi av dessa figurer:

Balkongerna på det vackra stadshuset var smyckade med små sköldar. Trodde jag! Men jag har nu fått påpekat för mig att det rör sig om en konstutställning som är öppen dygnet runt under hela augusti.

”Utsidan på Kommunhuset kommer att prydas med vackert målade gamla paraboltallrikar/antenner. Det är konstföreningen ARTE – SUR som målat dessa.”

Jag kände mig glad över att man trots Covid-19 försökt att få lite feststämning.

Kl 23,00 hörde vi något som lät som kanoner nerifrån stan. Tittade ut och såg det oannonserade fyrverkeriet, från den redan belysta borgen, som staden bjöd på för att befolkningen står ut med alla restriktioner. Så vackert! Efter fyrverkeriet applåderade människor på balkongerna och trottoarerna!

 

Alhambra – ljus, vatten och utsmyckningar

Nu försöker jag att samla intrycken från gårdagens besök i Alhambra, Granada. Det är svårt! Det är så mycket. Samtidigt är det så lite som kommer fram i en blogg. Många saker behöver jag fundera över och söka mer fakta om. Men dagens blogg kommer att handla om all skönhet jag upplevde.

Vår mycket duktiga guide berättade med inlevelse om att ljusets och vattnets betydelse samt de fantastiska utsmyckningarna. Vi såg ljuset sippra ner genom taket och lysa upp alla droppstensformationer som fanns i taket.

Vi såg ljuset spegla sig i fontänen

Men också genom fönster. Guiden bad oss att tänka på att fönstren hade varit prydda med färgat glas och det hade funnits gardiner, mattor och möbler i rummen.

Här ser vi fönster som har öppnats oh de mosaikklädda väggarna. Stuckatur gjord av en blandning av gips, marmormjöl och lim för att framställa de dekorativa ytorna och detaljerna.

Guiden berättade att när någon skulle dömas så satt domaren framför fönstret med belysning från det mångfärgade glaset. Den som skulle dömas leddes in i rummet genom en gång på andra sidan. Denne blev nästan bländad av det mångfärgade ljuset. På så sätt fick domaren det psykologiska övertaget. Samma metod används ju fortfarande av arbetsgivare eller någon annan som vill ha övertag.

Ljuset spelade också mellan de olika kolonnerna.

Lejongården är omgiven av 124 smala marmorvalv. I mitten står en fontän, som bärs upp av 12 stiliserade lejon i marmor. Själva fontänen och marmorn i den är ca 700 år gammal men marmorn runt den är ganska nylagd dvs ca 7 år.

Vattnet är rent källvatten och hämtat uppe från bergen. Det leddes hit för att kunna vattna odlingarna men även för att få svalka. Vi kände på vattnet och det var kallt.

Här ser vi en alkov smyckad med mosaik och vatten. Nedan ser vi mer vatten.

Här ser vi en vacker utsmyckning. Nedan ännu mer vackert.

I trädgården imponerades jag av Cypresslabyrinten som lär ta ungefär 3 månader att klippa.

Blåregnet som blommade.

Alla vårblommorna – tulpaner, påskliljor, trädgårdsviva och här ranunkler, Jag skulle vilja se hur det ser ut när alla rosorna blommar.

Tack Bent Madsen för denna trevliga resa!

Lika men ändå olika

Två nyttoprylar med samma funktion. I lådan i det spanska köket låg den till vänster. Att skala en morot med den gick väl ganska bra. Men att skala en potatis var jobbigt. Så när vänner från Sverige skulle komma på besök fick de köpa med sig en ordentlig potatisskalare. Nu fungerar potatisskalandet utmärkt.

Jag blev nyfiken på vem som uppfann potatisskalaren. Googlade och fann:

Det finns mängder av potatisskalare världen över – men många av dem ser ut som en sorts rakhyvel. 1953 tog företaget Lindén international fram den klassiska modellen i plåt som du håller på samma sätt som en kniv. Företaget hävdar att modellen har sålts i över 100 miljoner exemplar.

Svenskar har gjort många bra uppfinningar till hemmet t ex

• fluortandkräm
• kylskåp  för ca 100 år sedan
• 1890 utvecklades gaffelpärmen
• tumstocken 1878
• Johan Petter Johansson (1853-1943) tog totalt 110 patent på bl a sockertång, rörtång och skiftnyckel
• 1981 tog svensken Håkan Lans patent på färggrafikkortet, som gjorde det möjligt att visa färger på datorskärmar

Men tyvärr … Osthyveln uppfanns 1925 av den norske möbelsnickaren Thor Bjørklund. Så det har funnits många andra duktiga människor.

 

Nära havet

En vän till mig sa en gång att hon tycker om att sitta och tomglo ut över havet. Det är precis likadant med mig. Jag är född vid havet och har levt stora delar av livet vid havet. Jag kan sitta i timmar och bara se ut över havet. Jag ser alltid något nytt: skummande vågor eller stilla och blank vattenyta, olika strömmar, ljusblått, turkos eller mörkblått nästan svart, fiskstim, stora fartyg, små båtar, segelbåtar, fiskebåtar, vattenskidsåkare, vattenskotrar, kanoter, brädseglare osv. Vid stranden står fiskare med sina kastspön, människor badar och solar. Det händer något nytt hela tiden. Vågskvalpet är så rogivande.

Det är underbart att ha denna utsikt från balkongen. Ännu underbarare är det att jag ska bo här ganska länge. Jag tänker på Ulf Lundell:

”Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro.”

Havet och fisket har betytt mycket för den här bygden sedan lång tid tillbaka. Ett exempel är Fisksalteriet Factoria de Salazones som ligger i Majuelo-parken i stan och som kan dateras till 400 år f  kr. Det grävdes fram 1970 och ger oss en bild av hur man saltade in fisk. Den rensade och filéade fisken saltades i de olika bassängerna i Medelhavsvattnet. Man tillverkade även ”Garum” som var en hälsosam kost baserad på fiskrens, salt och kryddor.  De färdiga produkterna såldes sen  till alla länder runt Medelhavet.

 

Olika midsommarfirande

Hur midsommarfirandet brukar vara i Sverige vet de flesta av oss. Vi vet iallafall hur vi själv brukar fira vår midsommar. Som barn brukade jag dansa kring midsommarstången. När barnen var små så brukade vi ha en egen midsommarstång i trädgården. En midsommar lärde jag några jugoslaver att dansa små grodorna. Några midsomrar dukade vi upp långbord i en lada. Många midsomrar har vi kastat kubb. Ibland har det regnat. Men … stående ingredienser har varit: sill, potatis, gräslök, gräddfil och jordgubbstårta.

Idag läser jag om hur midsommar firas i Spanien:

”Midsommarafton här i Spanien är den gamla svenska dvs. 23 juni, ett datum som lever kvar även i Danmark och Norge. Sverige och Finland har ju som bekant flyttat midsommaraftonen till fredagen som infaller mellan 19 juni-25 juni. Det gjordes i Sverige 1953 och i Finland 1955. I år firas den svenska midsommaraftonen fredagen den 22 juni, så här i Spanien har vi Spaniensvenskar förmånen att fira två midsommaraftnar i rad.

Spaniens stränder kommer under lördagskvällen den 23 juni att fyllas med tusentals brasor till firandet av San Juan. Traditionen handlar om att de som firar San Juan ska rena sig från onda andar genom eld och vatten. Det är en upplevelse att vara med och gå baklänges ut i vattnet kl 24.00, tillsammans med tusentals andra människor på stranden. Många tappar sedan upp havsvatten på flaska för att ta med hem och stänka i hörnen (heligt vatten). Den spanska midsommardagen är däremot inte någon helgdag i Spanien utan man förväntas gå mer eller mindre direkt från stranden till jobbet, fast i år är det ju en söndag så de flesta är lediga.”

Jag hittade en video från en midsommareld förra året. Nu läser jag att vissa orter förbjuder midsommareldar pga nedskräpning inför turisttider.

En semesterbild från Guadalest

I augusti 2016 besökte vi denna underbara plats i Spanien, 16,5 km norr om Benidorm, 548 meter över havet oh med 213 invånare. Bilden är nog en av de mest symboliska turistbilderna i hela regionen med klocktornet och tunneln som är den enda ingången till det antika centrum  Guadalest.

Castell de Guadalest , som redan befann sig i den muslimska eran, efter den kristna erövringen (13-talet) behöll en riklig islamisk befolkning under ledning av olika katalanska-aragonska adelsmän. 1609 drevs morerna ut och en del sattes i fängelset. Den 22 juni 1644 fanns det en jordbävning som förstörde slottet och i december samma år upprepades en annan intensiv jordbävning. Reliker räddades då genom gångar i berget upp till klocktornet.
År 1748 och 1752 sker nya jordbävningar, men mindre viktiga än de föregående.

Idag är byn en turistort väl värd att besöka.

Nu

Nu är just nu. Det kan inte vara senare och det har inte varit. Nuet upplevs olika av alla. Om vi skulle beskriva nuet för framtiden – hur skulle vi då beskriva?

Jag tänkte på dessa saker när jag idag läste en bok med tidningsklipp från slutet av 1800-talet  framtill mitten av 1950-talet.  Klippen är från Trelleborg där jag bodde mina första 9 år i – jag flyttade därifrån 1958.  Det var många saker som jag kom ihåg – många platser, statyer och gator. Hittade en bild av sälen Isak som vi hade i stadsparken.

Men framförallt var det många historiska ögonblick som beskrevs. Det var mängder av fartyg som gick under i vinterstormarna. Det var många bränder som säkert berodde på vedeldning,  fotogenlampor och levande ljus. Läste också om ransoneringen under kriget.

”De feta skåningarna får nöja sig med 50 g smör per vecka medan stockholmarna får 100 g smör per vecka.”

Jag läste också om fabriker och om järnvägar. Det var verkligen en intressant tillbakablick. Som vanligt börjar mina tankar snurra. Vilka händelser, byggnader, fabriker, arbetsplatser, politiska beslut mm skulle vi beskriva och bevara tillkommande generationer? Vad skulle de vilja veta om oss och det liv som vi lever nu? Det är svårt att veta vad som är viktigt och vad som är oviktigt, vad som är intressant och vad som är ointressant för kommande generationer. De kanske inte vill veta något om hur vi lever nu!