Nimis är latin och betyder för mycket. Ett passande namn på ett galet bygge. För detta ha konstnären Lars Vilks snickrat på från 1980 och ända fram till sin död 2021. 41 år alltså. Ett livsprojekt!
Verket är byggt utan bygglov, och dessutom i ett naturreservat, vilket resulterat i en utdragen juridiskt process mellan konstnären och Länsstyrelsen. Vilks såg själv Nimis som konceptkonst och de juridiska processerna som del av konceptet.
Nimis sträcker sig 100 meter på längden och vissa av tornen är 25 meter höga. Man uppskattar att 40.000-60.000 personer besöker konstverket varje år.
Läs mer om Nimis, Ladonien, Arx och Lars Vilks här.
Bygget påbörjades år 1882 och fick byggnadstillstånd 2019. Jag har skrivit om bygget tidigare. Naturligtvis tänker jag på basilika Sagrada Familia i Barcelona. Idag läser jag att För första gången har kyrkan Sagrada Família lyst upp evangelisternas fyra torn. Ännu är alltså inte bygget klart!
Initiativet till att bygga Sagrada Família togs av bokhandlaren Josep Maria Bocabella som 1866 grundat den religiösa sammanslutningen la Asociación Espiritual de Devotos de San José, ägnad åt Josef från Nasaret.] Detta skedde mot bakgrund av politiska omvälvningar både i Spanien och kring Romersk-katolska kyrkan; i samband med Italiens enande kringskars påvens makt, medan man i Spanien utropade den första spanska republiken.
Efter att på sju års tid ha samlat in 150 000 pesetas i form av allmosor, köpte Bocabella 1881 in mark för att uppföra ett tempel tillägnat den heliga familjen. Arkitekten Francisco del Villar (vid tidpunkten stiftansvarig arkitekt i Barcelona) anlitades till att rita kyrkan, och han valde att rita kyrkan i nygotisk stil.
Efter att den första stenen lagts vid en ceremoni som sammanföll med Josefs helgondag den 19 mars 1882 kom själva byggandet igång först ett år senare. Redan efter några månader kom arkitekten dock i onåd med beställaren (Heliga Familjens trossamfund) av kyrkan angående finansieringen. Antoni Gaudí som både studerat och senare även arbetat under Francisco del Villar övertog arbetet i slutet av 1883, och ägnade återstoden av sitt liv åt att konstruera kyrkan.
Jag såg ett hus och en skylt, bredvid gästgivargården, som gjorde mig nyfiken. Letade runt och ett stycke kulturhistoria.
Starka drycker konsumerades i goda vänners lag rrunt om i landet på gästgiverierna. Jag läser om Röstånga Akademin:
Lundastudenterna samlades gärna här och gästgivaregården kom därför i folkmun att kallas för ”Röstånga Akademi”. Här träffades man för att studera och dricka punch – eller föralldel dricka punch och studera, beroende på om den evige studenten och manusförfattaren Sam Ask ingick i sällskapet eller inte. Historien förtäljer om ett gäng glada studenter som 1904 kom och beställde in ett häftstift tillsammans med källarmästaren. Häftstiftet använde de till att fästa upp en 100-lapp på väggen, varefter en av studenterna förklarade att det var deras tillgångar för kvällen: ”Var vänlig att servera det bästa ni har, men var också vänlig att säga ifrån i god tid, innan det börjar brännas!”
Supandet runt om i landet sågs inte med blida ögon och 1911 tillsatte riksdagen en nykterhetskommitté. Ivar Bratt genomförde i Stockholm en modell för hur kontroll av alkoholkonsumtionen skulle fungera även i övriga landet.
Det centrala i Bratts alkoholpolitik var att ransonera alkoholen till vuxna män med anställning genom vad som kom att kallas för motbokssystemet som infördes i hela landet år 1919.
Åldersgränsen sattes till 21 år för utminuteringen och 18 för förtäring på krogen där det också fanns strikta centiliterregler. Den lägre åldersgränsen på krogen motiveras med att det där utövades en större social kontroll. I Stockholm bildades Vin & Spritcentralen AB år 1917 med Bratt på central position och han började omedelbart att lösa in privata vinhandlare. Vin & Sprit får monopolrättigheter på import, export, tillverkning och partihandel av riksdagen år 1923, även om bolaget i praktiken hade haft det sedan 1917.
Krogen fick bara servera alkohol tillsammans med mat. Alla hade dock inte ekonomi som tillät dem att sitta på gästgiveriet för att äta och dricka. Utminuteringsstället sålde däremot alkohol på flaska som köparen tog med sig hem. Motboken infördes och alkoholen ransonerades. Utminuteringen var helt enkelt föregångare till Systembolaget.
1955 slopades motboken efter en lång utredning av den statliga nykterhetskommittén, som bland annat kom fram till att den haft en viss återhållande effekt på missbruket men annars ökat konsumtionen. Samtliga lokala bolag slogs ihop och blev Systembolaget. Omedelbart började svenskarna köpa mer sprit och försäljningen ökade med en tredjedel. Denna ökning i konsumtion skattarde man dock bort omedelbart med två direkt på varandra följande skattehöjningar och år 1965 är konsumtionen tillbaka på 1954 års nivå – lite mer än fem liter ren sprit per person och år.
Jag har fått min förklaring till vad detta hus användes till och en liten alkoholhistoria.
November – den månad som jag avskyr mest. Det gråa kala tråkiga. Det är den månad som jag mest får lust att dra täcket över huvudet eller att gå i ide. Vissa år har jag har överlevt november men verkligen ansträngt mig för att uthärda. Jag brukar ju skojfriskt säga att det bästa med november är att äldsta sonen föddes då. Men det har ju funnits en del andra trevliga dagar i november. För november 2016 t ex då skrev jag den 21 november:
”Det har blivit fult att vara nationalist i dag. Men för mig är det viktigt att vara nationalist och att hylla mitt arv – min kultur. Under helgen har jag återupplevt mitt skånska arv. Det blev en Gåsaweekend på Röstånga Gästgiveri.
Jag kände mig välkommen redan utanför detta gamla hus med den skånska röd-gula flaggan som vajade. Söderåsens nationalpark ligger bredvid och innan mörkret föll så tog vi en promenad i den skånska bokskogen som är lika vacker på hösten med sina rödbruna löv som den är på våren med sin skira grönska.
För mig känns det underligt att när det gäller naturen får vi vara nationalistiska och bevara den unika naturen … men de unika svenska människorna och våra unika svenska traditioner får vi inte hylla i denna sk globala värld. Jag upplever detta som ologiskt! Jag vill ju vara en del av mitt kulturella och nationalistiska arv!
När vi vandrar till Odensjön hör jag nästan snapphanarna smyga bland träden.
”Sjön är rund i formen, har en diameter på 150 meter och är 19 meter djup.Odensjön ska ha bildats från en glaciärnisch, och namnet ska Odensjön ha fått på grund av den cirkelrunda formen som liknas vid guden Odens ena öga.”
”Omgiven av 30 meter höga branter har Odensjön gett upphov till olika sägner. Länge trodde man att sjön var bottenlös och hade en egen förbindelse till en krypta i Lunds domkyrka. Två jättar, Blink och Börta, ska ha bosatt sig under sjön så pass långt ner att de inte längre kunde höra kyrkklockorna. En annan sägen säger att det i forna tider ska ha funnits ett slott där Odensjön ligger idag, och slottets torn ska synas i djupet när sjön är som klarast.” enl Wikipedia.
Det var nästan en ”trollsk” stämning i skymningen vid denna lilla djupa sjö. Två gräsänder kom fram och hälsade på oss. Att möta människor i skogen inger också en annorlunda känsla. ”Skogsmänniskor” tar det lugnt, hälsar vänligt leende ”hej” och tar hänsyn till varandra! Det är en enorm skillnad från ”stadsmänniskor” som jäktar hänsynslöst omkring med en tom blick.
Efter promenaden gjorde vi oss i ordning för den kulinariska gåsamiddagen. Sambon som är västgöte var lite betänksam när det gällde Svartsoppan med krås.
Men … hans omdöme blev: ”Det var ju riktigt gott! Nästan en försmak av julens pepparkakor!” Sen följde den knaperstekta gåsen med tillbehör och äppelkaka med vaniljsås.
All denna mat och den vackra matsalen gjorde oss dästa, trötta och belåtna.
Vi somnade trötta och mätta efter en svängom på dansgolvet till levande musik. På söndagsmorgonen bjöds vi på ett stort smörgåsbord innan vi fortsatte vår resa. Hit återvänder jag gärna . Jag hyllar ju mina nationalistiska rötter och den skånska kulturen. Detta kan ingen ta ifrån mig!”
Så är det! Även november kan ha sina höjdpunkter!
I år 2023 den 4 november är jag tillbaka på ort och ställe och har ikväll ätit samma läckerheter. Vi kom hit igår kväll och fick ett fint bemötande. Vi frågade om vi kunde få en liten ost- och skinksmörgås smörgås och en kopp kaffe. Jodå! Vi blev proppmätta!
Under dagen tog vi en promenad ner till sjön Lika vackert nu som då. Men denna gången fanns det mer löv på träden och alla höstfärgerna gav mig lite kraft att övervinna även denna november.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Den trevliga personalen gjorde allt för att gästerna på värdshuset skulle trivas.Det var bara synd att det inte var fler gäster. Men vi som var där fick god mat och trevligt bemötande.
Jag känner mig fortfarande lika nationalistisk – nu som då. Detta är en kulturbyggd som passar mig! Det blev ett vackert minne även denna gången. Kanske vi återvänder om några år!
Historien börjar redan på medeltiden då Skåne var danskt, då den som reste i Kronans tjänst enligt lag skulle ha rätt till fri logi och skjuts av bönderna. Detta missbrukades, med resultat att våldgästning bredde ut sig i landet. För att stävja detta fastslog Magnus Ladulås år 1279 att varje by skulle anställa en fogde, vars uppgift var att förse de resande med kost och logi. 1283 antogs en lag om inrättande av krogar i Helsingborg. Nya gästgiveristadgar tillkom under Gustav Vasa. År 1560 föreskrev han att det skulle finnas tavernor vid de stora landsvägarna. Året efter tillkom även en skyldighet att hålla skjutshästar samt ett förråd av mat, dryck och höfoder. Johan III fastställde bestämda taxor för olika förnödenheter år 1584.
Rikskanslern Axel Oxenstierna fastslog 1636 att gästgiverier skulle finnas på två mils avstånd vid allmänna stråkvägar. 11 år senare, 1647, omnämns Röstånga Gästgivaregård för första gången i kyrkböckerna. Drottning Kristina antog en ny stadga 1649 i vilken både skjutshåll och gästgiverier reglerades. Ofta var det länsmannen som var gästgivare. ”För obekväm arbetstid” och andra uppoffringar han fick göra, fick han avsevärd skattelättnad. Ett gästgiveri skulle finnas varannan mil med en våning för adel, en för annat hederligt folk och en för gemena sällskap. Stallarna skulle vara stora.
1690 fanns det 39 gästgiverier i Skåne. Antalet ökade stadigvarande och 1740 fanns det 50. På gästgiverierna skulle det hänga skyltar utanpå huset som talde om vad gästgiveriet hette och dels vart skjutsen gick och hur långt det var dit.
Under 1700-talet tog sig de flesta fram genom att gå, eller möjligen genom att rida. För de som hade ekonomiska möjligheter gick det även att åka så kallad ”skjuts”, om man skulle färdas från en bestämd plats till en annan. Att åka skjuts innebar helt enkelt att man betalade för att åka med i en vagn dragen av hästar – med andra ord våra dagars buss och tåg. Man fick inte lov att transportera varor med skjutsen, utan enbart människor fick åka. Enda undantagen var fågel, ostron och hummer.
När hästen blev för trött för att dra vagnen längre, kunde man stanna till på speciella rastställen, gästgiverier, där man bytte till utvilade hästar som kunde föra resenärerna vidare. Här fick man även en bit mat och kunde sova över. Det var bara gästgivarna som hade rätt att servera öl, vin och sprit inom ett område på två mils radie från gästgivaregården. Det var dock en regel som inte alltid följdes så noga. En tre-rätters husmansmiddag kunde vid 1700-talets mitt talet kosta 12 öre, inklusive öl att dricka till. Ville man bara dricka en kanna öl kostade den 3 öre.
Efterhand kom tågen att ersätta hästskjutsarna och antalet resenärer blev allt färre. 1933 slutade man med gästgiveri och skjutsning i den bemärkelsen och gästgivaregårdarna övergick mer och mer till att bli de kulturhistoriska restauranger de är idag.
Ulsans kultur och kuriosa 