Ordningsskyltar för toaletter

Vad lägger man in för skyltar på toalettdagen när man tjuvstartade med toalettskyltar förra skyltsöndagen? Ja, jag tänker fortsätta temat men ur en annan vinkel. Då var det dörrskyltar idag tar vi lite ordningsregler.

Det var väl ett trevligt råd – i alla fall för dem som kommer efteråt. Nästa skylt är strategiskt placerad. Så har ni svårt för att sikta rätt så kanske ett par läsglasögon behövs?

Men denna skylt förstår jag inte riktigt! Vad kan hända på deras toaletter?

Denna skylt gillar jag skarpt! Fler borde kanske utföra dagens stordåd.

 

Annonser

En toalettdag

Idag den 19 november är det Världsdagen för toaletter. Det är väl en viktig dag i många delar av världen. Det är ju viktigt med hygien och tillgång till toaletter så att man slipper att gå ut i skogen. Tycker vi iallafall!

Sonen reste runt i Bangladesh för 7 år sedan. Han berättade följande: De kom till en liten fiskeby som hade drabbats av en mindre tsunami. De hade fått biståndshjälp till att bygga upp byn igen. Denna gången byggdes byn en bra bit från kusten! Så nu fick de gå lång väg för att kunna utföra sitt jobb – fiska. Det hade byggts toaletter i byn. Byborna visade stolt upp dem för besökarna. Men ingen använde toaletterna. De visste helt enkelt inte vad de skulle göra med toaletten!

Jag tänker också på en berömd toalett i vår stad – den i Fredriksbergs herrgård. Herrgården är gustaviansk och byggdes på 1780-talet. Här finns troligen Sveriges första innedass.

Efter att herrskapet hade haft en middagsbjudning så gick alla gemensamt på dass. Dasset var ett stort rum med 4 holkar. Under holkarna var det 4½ meters fallhöjd till en vagn. När vagnen blev full kördes innehållet ut på åkern som gödsel.

Toalettbesöket började med att pigorna fick gå ut och värma holkarna. Sen var det damernas tur. Om de var fler än 4 så kunde de sitta och konversera i någon av fåtöljerna som också fanns i det vackert dekorerade rummet. Eftersom det inte fanns toapapper så användes skitpinnen att skrapa av baken med. Bajset på skitpinnen hamnade sen i mellanrummet på golvbräderna. Medan damerna var upptagna på dasset så satt herrarna i rökrummet utanför och väntade på sin tur. Så gick det till när herrskapet gick på toa i slutet av 1700-talet!

På bilden ser vi 2 holkar, 1 skitpinne och den vackra tapeten i bakgrunden.

dasset

Nödvändiga skyltar

Det finns vissa nödvändiga skyltar. De visar oss vart vi ska gå när vi har bråttom. Hemma i mitt föräldrahem hade vi denna skylten.

En annan skylt på samma tema är denna:

Hemma hos oss finns denna skylt:

En mer officiell skylt hittade vi i Benidorm:

I några hem har denna skylt funnits:

Alla dessa skyltar gör livet lättare för oss. Vilken skylt vi föredrar beror nog på kulturen vi omger oss med. Men en sak måste vi nog vara överens om – nämligen att följa denna text:

Kruttillverkning

Jungnerholmarna har gamla anor. Här fanns industri långt före patron Gustavs och Jungners tid. Länsstyrelsen har skrivit om detta:

Uppströms Fliseryd delar sig Emån i två grenar. Huvudfåran gör en båge norröver, medan Kvillen tar en genväg i söder och återförenas med huvudfåran efter någon mil. Just där ågrenarna möts strömmar huvudfåran runt några holmar, som i äldre tid kallades Läggevi holmar efter gården på den norra stranden, men senare kom att få namnet Krutholmarna och numera kallas Jungnerholmarna På den södra stranden låg Kvillegärde gårds ägor. Där ligger Kvillegärde kraftverk som uppfördes av Jungnerbolaget åren 1908-1909.

Under 1700- och 1800-talen utgjorde Finsjö–Fliserydsområdet ett tidig industriellt centrum, med ett stort antal vattendrivna verk både i Emåns huvudfåra och i Kvillen. Vid sidan av kvarnar och sågar fanns där pappersbruk, spikhammare, benstampar, vadmalsstampar, limkokerier, pottasketillverkning m.m. Den mest anmärkningsvärda av dessa industrier var Fliseryds krutbruk. Detta statliga krutbruk upprättades på den norra sidan och framförallt på
Läggevi holmar omkring år 1740. Vid tiden fanns några skvaltkvarnar och en liten sågkvarn i området kring holmarna, men historiska noteringar visar att där funnits en krutkvarn i omgivningarna redan omkring år 1570.

Fliseryds krutbruk var en av sex liknande anläggningar i landet. Bruket hade 30-40 arbetare och bestod under 1800-talet av ett tjugotal byggnader, varav flera inrymde vattendrivna verk. Där fanns även fyra arbetarbaracker och en inspektorsbostad. Bruket drevs i 150 år. Den sista krutleveransen till Kronan gjordes år 1872. Men tillverkningen fortsatte i privat regi av Läggevi gårds ägare till omkring år 1890. Krutbruksdirektörerna hade ägt Läggevi gård sedan
bruket anlades.

År 1898 ansökte den dåvarande ägaren till Läggevi om att få återuppta kruttillverkningen, men planerna kom aldrig att förverkligas. Istället etablerades Jungnerbolagets ackumulatorfabrik i området sedan ägaren till Kvillegärde, dendriftiga patron Gustav Johansson på Bankeberg, fått kontakt med civilingenjören Waldemar Jungner. Jungner hade ju uppfunnit en ackumulator (återuppladdningsbart batteri) som han fick världspatent på år 1899. NIFE-ackumulatorn, blev snabbt en exportframgång och Jungnerbolaget kan räknas till de svenska ”snilleindustrierna”.”

Jungnerholmarna är historisk makt!

Borde han ha fått Nobelpriset?

Jungnerholmarna har annars fått sitt namn efter uppfinnaren Waldemar Jungner (1869-1924) som uppfann ett nickel- och kadmiumbaserat batteri 1899. Hans industriella anläggning förlades vid Emån i Fliseryd 1907.

Förmodligen hade Fliseryds kände godsägare Gustav Johansson (patron Gustav) ett finger med i spelet för att locka Jungner till Fliseryd. Det påstås att han upplät en lada åt Jungners verksamhet.

”Waldemar Jungners första fungerande ackumulator var ett silver-kadmium-batteri. En bil med ett sådant batteri provkördes i Stockholm år 1900. Bilen körde nästan 150 kilometer i sträck utan att batteriet behövde laddas om. Waldemar Jungner tyckte dock att silver och kadmium var för dyra och ersatte dem med nickel och järn. Han tog patent på sin uppfinning 1899 och 1900 bildades företaget Ackumulator Aktiebolaget Jungner. Företaget hyrde en villa i Kneippbaden utanför Norrköping och tillverkningen kunde komma igång.”

”Två år efter Waldemar Jungner tog den kände uppfinnaren Thomas Edison patent på en nickel-järnackumulator. Ackumulator Aktiebolaget Jungner hamnade i en långvarig patenttvist med Edison. Thomas Edison hade stora ekonomiska resurser och Waldemar Jungner lyckades inte vinna. Han var istället tvungen att börja konkurrera med Edisons företag. Patenttvisten och konkurrensen gjorde att Ackumulator Aktiebolaget Jungner fick stora ekonomiska svårigheter. Krisen förvärrades när fabriksvillan brann ner 1905. Waldemar Jungner överlät då sitt ackumulatorpatent åt andra företagare och började ägna sig åt andra projekt. Bland annat uppfann han en metod för att samtidigt framställa cement och kalium oxid.

Waldemar Jungners företag kämpade sig igenom svåra tider och fick till slut namnet Svenska Ackumulator Aktiebolaget Jungner.” skriver tekniska muséet.

Under 1940-talet utökades produktionen till flera öar i området och 1942 tillkom ett blyverk. Produktionen pågick sedan fram till 1974. Sedan flyttade företaget till Oskarshamn. Idag heter företaget Saft AB och tillverkar nickel-kadmium batterier. Dessa batterier är väldigt slitstarka, men har låg kapacitet. Därför används de främst som reservkraft eller på platser med extrema temperaturer.

Waldemar Jungner valdes in i Ingenjörsvetenskapsakademien 1922 och två år senare fick han Kemistsamfundets Oscar Carlson-medalj. Waldemar Jungner avled 1924 i lunginflammation, 55 år gammal. Han tillhör de internationellt mest kända svenska uppfinnarna. Några påstår att han borde ha fått Nobelpriset.

Men tillverkningen av batterier hade ett pris för Jungnerholmarna. Förutom att tungmetaller läckte ut i Emån och förorenade både ån och Östersjön så blev hela området kraftigt förgiftat av kadmium, nickel, bly och asbest. Mönsterås Kommun köpte sedermera området och åren 1999 till 2002 genomfördes en omfattande sanering av området till en kostnad av 82 miljoner kronor. Tyvärr tvingades man av miljöskäl riva i princip alla industribyggnader.

Visionären patron Gustav

För 6 år sedan skrev jag en blogg om Patron Gustav och Jungnerholmarna i Fliseryd. Jag skrev om en man med visioner. Jag är övertygad om att Patron Gustav och hans gelikar gjorde mer för den svenska befolkningen än vad någon nu svensk levande politiker kommer att göra.

I det ljuvliga höstvädret besökte vi  idag Jungnerholmarna, utanför Fliseryd. Där växte det gott om Karl Johan svamp men de vågade vi inte plocka! Marken på holmarna är förorenade av kadmium, nickel och bly – rester av batteritillverkningen som startade i början av 1900-talet och fortsatte till 1974. Numera ligger ju Jungners gamla batterifabrik (numera SAFT NIFE) inne i Oskarshamn. Men på holmarna ser vi spår av föroreningarna (trots sanering) en del trädstammar är alldeles röda och detsamma gäller berghällar. Annars är det ett underbart område att promenera på utmed Emån.

Vi var ute på Krutholmen där det antagligen tillverkats krut sedan 1500-talet. Ja, detta är verkligen historisk mark.

Vi tittade på kraftverket i Emån som försörjer bygden med el.

En verkligt stor man som betytt mycket för bygden var Patron Gustav, 1871-1939. Han var en driftig man med stora planer. Han ägde många herrgårdar och gårdar men de sålde han av i slutet av 1800-talet. Istället ägnade han sig åt bygdens utveckling som industriman. Han köpte in Kvillegärde (det är Jungnerholmarna idag) och det gjorde att han fick dit batteritillverkningen och många andra industrier.

I samband med att han köpte Kvillegärde gav han civilingenjör Nils Gellerstadt från Stockholm i uppdrag att upprätta en byggnadsplan för Kvillegärde som låg färdig i april 1907. I själva verket var det en stadsplan:
På ett område mellan Kvillegärde och Finsjö skulle det finnas omkring 20 industrier, 520 byggnadstomter för enfamiljshus och höga hyreshus, en idrottsplats, en kyrka, torg, affärscentra, offentliga byggnader, parker, gator och alléer. Han ville göra Fliseryd till Sveriges huvudstad!!!
Planerna genomfördes dock aldrig då Gustavs pengar tog slut, men detaljplanen lär finnas i det kommunala arkivet. Patron Gustav avled utfattig men hans trädgård och Jungnerholmarna finns kvar som minne av honom. Huset som han byggde åt sig själv blev aldrig färdigt . Det brann ner men grunden finns kvar.

Ja, patron Gustav var en sann entreprenör som vågade ta ut svängarna, söka nya möjligheter och trodde starkt på det han gjorde! Det är väl det som utmärker en sann entreprenör! Han lyckades att dra några industrier till orten och att dra en järnväg dit.

Han gjorde mycket gott för bygden och hans ande svävar över Jungnerholmarna!

Imorgon ska jag förklara varför området Kvillegärde numera hater Jungnerholmarna.

Skyltar på några holmar

För 6 år sedan berättade jag om Jungnerholmarna oh patron Gustav. Idag tog vi en promenad på Jungnerholmarna igen. Jag fotograferade skyltar oh tänkte på patron Gustav. Jag fick min första kontakt  med hans liv för första gången för drygt 20 år sedan då jag deltog i ett projekt som skrev om industrihistoria. Entreprenören patron Gustav gjorde ett djupt intryck på mig. Imorgon ska jag ännu en gång skriva ner historien. Men idag väljer jag att visa skyltar från Jungnerholmarna.

På Jungnerholmarna står det här lilla kraftverket som togs i drift redan 1892. Där finns skylten med ”Tillträde förbjudet”.

Kvillegärde minner om patron Gustav! Patron Gustavs väg finns i närheten.

På Lustholmen kan man sitta och fika eller grilla eller bara njuta av naturen.

Cylinderholmen påminner om den tid då det fanns tillverkningsindustri i området.

På Bruksholmen fanns det annan industri.

På Kvarnholmen gjordes det krut och här fanns s k krutkvarnar.

 

Stenen som räddade arbetarna finns fortfarande bredvid denna skylt!