Rondeller

Det finns rondeller och så finns det rondeller. Många är tråkigare än tråkiga och andra är ganska intetsägande. Men sen finns det de som berättar något för mig och som är intressanta. jag minns t ex alla rondellhundar. Vår kommun plockade bort dem efterhand som de dök upp. Men det blev ett roligt nöje. Nästan varje natt hade det kommit en ny. Bildens rondelhundpar kommer dock inte från vår kommun. Men de är söta.

Andra sötisar är väl dessa som jag hittade i en artikel från 2017.

”Redan förra året förvandlades rondellpotatisen i Mjölby till en gris lagom till jul. I år har julgrisen dessutom fått tillökning. En symbol för att kommunen växer.

Rondellen pryds vanligtvis av en jättepotatis. Tänkt som en hyllning till den mat som produceras på Östgötaslätten i allmänhet och potatisodlingen i synnerhet.

Förra året ändrade den omdiskuterade skulpturen skepnad lagom till jul. Den brunfläckiga potatisen målades rosa, och försågs dessutom med ögon, tryne och knorr.

I år kryllar kultingarna kring rondellgrisen. Det bor nu drygt 27 000 personer i kommunen, vilket firas med en hel kull kultingar.”

I Målilla finns denna stora termometer. Den symboliserar naturligtvis alla värmerekord i Målilla.

I min stad Oskarshamn finns många rondeller t ex en kopia av Döderhultarens bröllopet. Passar ju bra eftersom Axel Robert Petersson, känd som träsnidaren Döderhultarn, är född 12 december 1868 på gården Högatorp i Döderhults socken utanför Oskarshamn i Småland, död 15 mars 1925 i Oskarshamn, var en svensk träskulptör och i Oskarshamn har vi även ett Döderhultarmuseum.

Under andra världskriget kom stora beställningar av byggnadssten och sten till monument. Adolf Hitler planerade att ersätta Berlin med en världshuvudstad, kallad Germania. Vånevikssten ingick i den stora beställningen från 1941, som omfattade årliga leveranser av småländsk granit under tio år. Från 1943 kunde stenen inte längre skeppas till Tyskland utan måste lagras i Sverige. Men bara några dagar före det tyska sammanbrottet i april 1945 skickades den sista betalningen från Berlin. Efter det kunde svenska leverantörer göra en andra förtjänst på stenen. Oskarshamns kommun har ett parti Hitlersten kvar som bland annat används för utsmyckning av rondeller.” enl hårdklang

Ja, Hitler var så övertygad om att han skulle vinna kriget att han ville bygga en Världshuvudstad Germania.

Senaste tillskottet som vi har i Oskarshamn med denna sten är nog den på Södra Fabriksgatan. den påminner oss om en tid då stenhuggeriet hade stor betydelse för vår byggd. Det påminner oss också om politiskt storhetsvansinne och Hitlertiden. Men vackert?

Det finns andra betydligt vackrare rondeller. En hittade jag i Almuñécar. José Cabrera Alaminos som jobbar på kommunen har gjort den. Han har ritat, gjort underlag och lagt på mosaik. Den symboliserar näringen för Almuñécar – fisket och då framförallt bäckfisk som det finns gott om ute i Medelhavet.

 

Samma man har också gjort ett 30-tal bänkar med olika motiv och kaklat dem. I samma blåvita färger och med olika motiv hämtade från havet. En ny rondell blev färdigställd av honom under våren. Vacker med belysning och vatten! i den har han även lagt in gulbruna toner från berget och stranden. Mycket vacker!

Naturligtvis är ”mina” rondeller bara ett axplock av alla trevliga, vackra och genomtänkta rondeller. Jag får nog anledning att återkomma mer än en gång. På resor upptäcker man ju nya saker hela tiden.

 

Annonser

En svensk skog och en spansk olivlund

Det är underbart att vandra omkring i skogen en vårdag. Jag uppskattar nog skogen bättre nu  när jag när det nog är ett år sedan jag gick här sist. En svensk skog luktar speciellt. Den svarta jorden, mossan, blåbärsriset. gräset och det grå berget. All fågelsång och en ljusblå himmel. Jag njöt av vår skogspromenad idag.

På väg hem njöt jag av trädgårdarna som börjar spira. Denna forsythia hade nästan blommat färdigt.

Hur var det då i Spanien. Många av de växter som vi ser som krukväxter blommar ute blomlådor och planteringar. Denna Amarylis växte utanför vår affär.

Längre bort vid gatan hittade vi Gladiolus.

Men bäst av allt var nog vår olivlund som vi tog en promenad till nästan varje dag.

Där var rofyllt, fågelkvitter, vågskvalp i bakgrunden och boulespelande pensionärer. Ibland drack vi en kopp cappuccino på serveringen. Mängder av människor som talade olika språk hördes – holländare, fransmän och engelsmän för att ta några exempel.

Det är blandade känslor. Jag längtar tillbaka till min spanska olivlund. Men först ska jag njuta av den svenska skogen och vår trädgård.

Hemma i Sverige

Nu är vi hemma i Sverige igen! Det känns både bra och dåligt. Grannarna tyckte att det var roligt att vi kom hem. Birgit, 91 år, bakade bullar idag och kom in med en påse bullar till oss. Tack Birgit! De var jättegoda till eftermiddagskaffet! Det är trevligt med så bra grannar.

Det kanske beror på vädret – det är regnigt och kyligt – men jag har nog inte landat riktigt i den svenska våren ännu. Jag saknar vågskvalpet i Almuñécar och värmen. Jag saknar männen som fiskade på stranden. Här är en bild från nattfisket de hade förra helgen – ett 50-tal män med utrustning som fiskade från 8 på kvällen till 8 på morgonen.

Jag saknar till och med vattenscootrarnas framfart.

Sen saknar jag alla växterna – som blommorna i detta trädet. Jag har ingen aning om vad trädet heter. Men blommorna är otroligt vackra!

Så saknar jag tornet vid Tesorilla.

Men när vi kom till Sverige njöt jag av den skira grönskan i björkarna, vitsipporna, tussilago och tusenskönor. Det var så otroligt gott att dricka en kopp riktigt kaffe, ett glas kranvatten eller att äta en portion filmjölk. Den sista veckan i Spanien pratade Olof om rotmos med fläsklägg. Tyvärr, ICA-handlaren hade ingen fläsklägg! Så det fick bli korv istället – första middagen hemma i huset.

Det finns många saker att längta till oavsett om man befinner sig i Spanien eller i Sverige. Men goda grannar är nog något alldeles extra.

Skärtorsdagsfest

Så är det snart dax – att flyga till Blåkulla. Vi ser ju Blåkulla från Oskarshamn. Blå Jungfrun heter ön egentligen.

Bild

Det är dit vi ska flyga enligt traditionen. Djävulen bjuder alla sina häxkäringar på ”hejdundrande” fest i Blåkulla. Natten till skärtorsdagen ska jag flyga dit med kvast och svart katt och kaffepanna. Sen flyger vi  inte tillbaka förrän sent på påskaftonen. Allt enligt traditionen.

Men vi moderna påskkärringar har inte så mycket tid! Vi jobbar! Men kl 18.00 på skärtorsdag bör himlen vara full av flygande påskkärringar.

Bild

Den som nu inte tror på häxerierna kan besöka Blå Jungfrun på sommaren. Det går dagsturer dit. MEN … Tag inga stenar med dig från ön! Det vilar en förbannelse över dem. Den som tar med sig en sten döms till evig olycka!

I Stadshuset i Oskarshamn ligger stenar som människor från hela världen skickar tillbaka. I följdbreven kan man läsa att stenarna är tagna från Blå Jungfrun och personen som tagit dem har varit förföljd av olycka sedan dess.  Därför ber de oss oskarshamnare om att lägga tillbaka dem. När det blir för många stenar i hyllan i Stadshuset anordnas en resa för att lägga tillbaka dem! Nu är det några år sedan senaste ”tillbakalägga”-resan. Kanske är det snart dax med en ny!

Vi kanske ses på Blåkulla!

Ett upprört hav och sjögurkor

Under några dagar har vi varit drabbade av havets nyckfullhet. Vågorna har mullrat in emot stranden. Skummet har lagt sig över större delen av stranden och vår strand har förändrats  ordentligt. Gångbroarna har förstörts, soptunnor vräkts omkull samt mängder av sand, grus och sten har förts ut i havet med vågorna. Det har varit ett otroligt skådespel som inte är helt slut ännu. Palmernas rötter är plötsligt blottlagda, bevattningsledningar och avrinningsrör ligger trasiga på stranden. Jag läste om 6 m höga vågor i Málagas hamn. Riktigt så höga var inte vågorna här i Almuñécar. Men höga var de!

Men det finns andra som har drabbats av havets nyckfullhet. Idag , när vi tog en promenad längs stranden, såg vi dem. Vi kunde först bara gissa vad det var. Vågorna hade fört in dem på stranden.5-10 cm långa cylinderformade ryggradslösa djur. V i hittade mängder av dem längs stranden. Jag gissade att det var sjögurkor. Vi frågade några män som stod och fiskade. De kunde ingen engelska men sa ”Pepino, no se puede comer” Gurkor, går inte att äta! En av dessa sjögurkor blev i alla fall förevigad med hjälp av min kamera.

 

Flamingor och bergsformationer

Kan det vara mer spännande än att se tusentals flamingor på en gång? Jag tror inte det! Vi besökte Fuenta de Piedre som ligger norr om staden Antequera. I den lilla sjön Benamargosa lever de. Orsaken till att de lever just där beror på att det är en saltvattenssjö.

Efter denna helt fantastiska upplevelse fortsatte vi till El Torcal. Vi åkte på en lång slingrande serpentinväg uppför berget. På och bredvid vägen gick mängder av får. El Torcal är ett fantastiskt klipp- och stenområde 20 kvadratkilometer stort. Området är mellan 150 och 250 miljoner år och har präglats av väder och vind. Vi vandrade den korta slingan mellan mäktiga stenformationer. Högst upp på en klippa låg en bergsget och studerade oss. Det var en härlig promenad. Men det gällde att vara försiktig när man klättrade upp och ner över stenarna. Dock skulle jag kunna tänka mig att göra om promenaden en gång till. Det var många turister och några skolklasser som vandrade mellan dessa märkliga stenformationer en lagom varm dag.

Det blev en underbar dag med några fantastiska natursköna upplevelser! Tack Bent Madsen för att du arrangerade denna underbara resa!