Utvalt inlägg

Julklappstips!

En del av min sista tredjedel- spansk/svenska funderingar under ett pandemiår

Nu finns det ingen ursäkt längre! Alla som vill kan ta del av våra erfarenheter under ett pandemiår. De finns ju samlade i bokform, som e-bok och som ljudbok. Det är bara att välja!

I mars 2020 blev jag och min sambo ofrivilligt strandsatta i vårt paradis Almuñécar i södra Spanien. Pandemin hindrade oss från att åka hem till Sverige och vår vistelse blev ett år längre än planerat.

I boken samlar jag våra upplevelser och tankar om denna tid. Jag jämför de hårda spanska restriktionerna med de nästan obefintliga i Sverige. Åldersdiskriminering blandas med vardagslivet och små utflykter i närområdet.

”En del av min sista tredjedel” beskriver tankar om hem, åldrande och trygghet i en hektisk och föränderlig värld.

Mest känner jag en stor ilska över alla politikers – världen över – beslut som beskär vanliga människors möjlighet att bestämma över sina egna liv!

Boken finns på www.vulkanmedia.se och på AdLibris och Bokus.

På AdLibris och Bokus finns den som e-bok och ljudboken finns på Storytel.

Uttryck, bibeln, kunskap och vishet

Med tanke på de fikon som vi har plockat i Spanien.

ulsansblogg

https://sverigesradio.se/artikel/4236531

För den som vill fördjupa sig om varifrån vissa uttryck har sitt ursprung och andra biologiska kunskaper

Iden till artikeln kommer från funderingar över vad uttrycket ”Fick du fikon Sakarias” betyder och dess ursprung.

Visa originalinlägg

Två länder i krig i 172 år… och ingen visste.

Idag snubblade jag över en intressant historia som jag bara måste förmedla.


Den lilla staden Huéscar är känd som ”Cuidad de la Paz” (Fredens stad). Den ligger på 953 meters höjd och har en befolkning på mindre än 8 500. Dess gamla traditioner och folklore hålls vid liv och den lantliga livsstilen är den autentiska andalusiska byn. De naturliga omgivningarna är pittoreska, med den fantastiska bakgrunden av bergstoppar och grönska.

År 1807, på grund av en allians med Napoleon, anlände 13 355 spanska soldater till Danmark med uppdraget att skydda de danska kusterna från eventuella brittiska landningar. De mottogs med tacksamhet av danskarna. Ett år senare bröt Napoleon alliansen med Spanien som ockuperade Madrid på väg till Portugal (2 maj 1808). Krigstillståndet förklarades med Frankrike och därmed med Danmark.

Folket i Huéscar, en liten stad i Granada, hade iingen möjlighet att föra krig mot ett helt land, med bara 8 kommunala vakter. Så småningom slutade Napoleonkriget med att Napoleon förlorade kriget. Ferdinand VII återvände till sin tron, och det spanska folket gick vidare från kriget. År 1814 undertecknades Parisfördraget av både Spanien och Danmark (liksom de andra kombattanterna i kriget), och det upphörde med fientligheterna och återupptog diplomatiska förbindelser mellan de två länderna.

Trots Parisfördraget förklarade staden Huéscar, aldrig fred med Danmark. Krigsförklaringen hade i stort sett glömts bort och förblev så i över 150 år. Det var aldrig ett enda skott som avlossades eller skada som inträffade på grund av kriget.

Vincente Gonzalez Barberan, en kulturofficer som är involverad i den regionala regeringen i Granada upptäckte den 172-åriga krigsförklaringen många år senare. Barberan publicerade deklarationen och staden brottades med hur de skulle gå vidare med det krig de inte hade insett att de utkämpade. Den 7 juli 1981 diskuterade staden sina alternativ och beslutade sedan ensidigt att avsluta kriget.

Den lokala regeringen i Huéscar undertecknade fredsdokumenten tillsammans med danskar under diverse festligheter i Huéscar 11 november 1981 och lämnade bilder för historien som kunde tas från en Asterix-serie.

Sverige mot Spanien – vad gillar jag mest?

När jag sätter ner foten på svensk mark, efter åtta månader i Spanien, blir jag glad över grönskan. Jag lämnade ett terracottafärgat Spanien med höga berg, palmer, bougainvilla, hibiskusbuskar, citrusträd och bananpalmer men inget ljusgönt gräs. Jag kom hem till ljusgröna björkar med långa hängen, blommande vitsippor, gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol! Syrenen är på väg att börja blomma och jag har redan gjort min första rabarberpaj som vi njöt av tillsammans med vaniljsås.

Vad är bäst Spanien eller Sverige? Jag vet inte! jag tycker ju om båda länderna. Jag vill ha både ock! Allt handlar ju inte bara om natur. Det finns så mycket annat. Det är svårt att beskriva men i Sverige är allt så sparsmakat och likriktat. Det är inte så i Spanien. Jag kollade igenom foto som jag har tagit och fastnade för några toalettbilder.

Skylten på dörren talar om att det är här man ska gå in om man är nödig.
Här säger man till på ett hövligt och humoristiskt sätt att besökarna inte ska kissa utanför.
Bilden tog jag från ett hotellrum långt uppe i bergen.
Vackert handfat i samma badrum-
Ännu ett vackert handfat
Ännu ett!

I vår spanska stad går vi ofta förbi detta skyltfönster.

Exakt vad detta är har jag ingen aning om. Men många mätare och lampor har kopplats ihop. Roligt!

Detta är bara några av alla de bilder som jag har från Spanien. Roliga detaljer, konstruktiva, välarbetade osv. Vart man kommer så upptäcker man nya detaljer. Spanien är spännande och inte standardiserat!

Våren och sommaren i Sverige men resten av året föredrar jag att tillbringa i Spanien.

Processioner längs gatorna varje dag under La Semana Santa

Påsk i Spanien är väldigt annorlunda mot påsk i Sverige. Påsken firas av samma religiösa anledning som i Sverige, det vill säga till minne av Jesu lidande, död och återuppståndelse. Många av de svenska påsktraditionerna, som påskkäringarna och påskäggen, har ju dock ingenting med Jesu lidande att göra, utan härstammar från folktro och icke-religiösa traditioner … I Spanien är det lättare att förstå den religiösa kopplingen!

Påskveckan, Semana Santa, står i Spanien för den heliga veckan. Historiskt sett har det varit en näst intill sorgkantad vecka, men idag firar man kanske med lite mer glädje. Firandet är dock betydligt mer högtidligt än i Sverige, och det är mycket mer tydligt att detta är en religiös tilldragelse.

Semana Santa börjar med Palmsöndagen då man går i kyrkan. På Långfredagen firas ingen mässa utan en gudstjänst med hyllning till korset. Långfredagen är också fastedag. Påskaftonens nattmässa är sedan höjdpunkten och eftersom fastan är över brukar många äta en stor middag efter Påskaftonens nattmässa.

Något som i högsta grad kännetecknar spanskt påskfirande är processionerna. De har sin bakgrund i medeltiden och botgöring och symboliserar Jesus väg till korset. Processionerna går under flera timmar genom spanska städer, medan man bär stora ”pråmar” med ikoner som illustrerar Jesu liv och lidande. Varje dag under veckan och ibland 3-4 processioner på en dag.

Vi har sett youtube-klipp men har missat processionerna i verklighet – först därför att vi inte befann oss i Spanien under påsken, sen på grund av ösregn och de senaste två åren har de varit inställda pga Covid-19. Men i år bestämde vi oss för att se åtminstone en procession. Igår skärtorsdag blev det av. Vi satt på en bar längs processionsvägen – fem timmar satt vi där. Det var en upplevelse och vi var stundom tårögda.

Först kom barn och vuxna klädda i lila och rött. Den yngsta som jag såg låg i sin barnvagn. Annars såg jag en liten flicka i 2-3 års åldern klädd i den lila dressen men med sin napp i munnen och mest sittande i mammas famn. En äldre herre drogs med i processionen i rullstol. Likaså en flicka i 10-års åldern. När mörkret föll tändes marschallerna. Ljusen lyste upp mörkret. Allt var så vackert. Här kommer några av alla de bilder som vi tog.

Jag räknade till 30 bärare på varje långsida och 5 på varje kortsida. Pråmarna är tunga och man stannade och vilade med jämna mellanrum. Vi hörde trumpeter och trumslagare.

Detta måste verkligen upplevas! Kanske vi kollar in ytterligare processioner resten av veckan. “La Semana Santa” är en 500 år gammal tradition. När Semana Santa är över, börjar man genast med att förbereda sig för nästkommande år.

Polopos och Haza del Lino

För mig börjar dagens blogg med Stora drömmar i Spanien. Jag läste sommaren 2019 om en ung mamma Veronica Nilsson och hennes make som hade köpt ett rosa hus i Polopos. När jag såg bilden på huset så funderade jag på om de insåg hur mycket jobb det skulle bli med att få ordning på huset. Huset är flera hundra år gammalt och har varit obebott i 30 år. Men kärleken till ett hus kan nog inte förklaras! Alla gamla hus har en själ som talar till oss. Jag har själv köpt och bott i gamla hus – hus som andra kanske inte skulle kunna tänka sig att bo i.

Idag fick vi förmånen att se Veronicas hus i verkligheten och Veronica berättade själv:

Fick frågan hur allt började… Det började en solig dag i juni för drygt 3 år sedan då vi körde drygt fyra timmar bort för att besöka en för oss helt okänd by. Vi hade hittat en annons om huset på spanska blocket och bilderna visade verkligen en ruin med tusen katter i gränderna utanför. MEN på något orimligt vis visade bilderna även en havsutsikt och vi drevs av nyfikenheten kring detta. Alfred var då två år och sprang runt i backarna i byn som en galning med sina små knubbiga ben och de röda lockarna flaxande i vinden. Jag tror ingen missade oss den dagen när vi kom på besök. Efter att på darriga ben bokstavligen klättrat runt i det mörka nästan kollapsade huset och sedan gått runt lite i byn tittade min man på mig och sa: Är det nu vi hoppar?!

Vi visste att om vi fick för mycket tid att tänka skulle vi nog dra oss ur… Kostnaderna och arbetet för att rädda huset skulle bli enormt.

Vi hoppade och tittade aldrig tillbaka.

Sedermera insåg vi förstås att det kommer att ta flera år att färdigställa detta massiva hus på nästan 370 kvm inklusive bodega. Varpå vi bestämde oss för att bygga en liten lägenhet i det gamla stallet på baksidan, under huset i princip. Där bor vi idag, jag och min man, våra två små barn Alfred och Grace och vår hund Elsa. En livsstil som helt klart inte passar alla men det fungerar utmärkt för oss och det är vår resa med allt vad det innebär som ni får följa här. Hoppas vi kan inspirera andra till att våga när chansen uppstår.

Utanför Veronicas hus träffade vi dessa tre mulåsnor.

Men …

… före besöket hos Veronica så började dagen i området Haza del Lino, på cirka 1 300 meters höjd, ligger i Sierra de la Contraviesa, i södra delen av provinsen Granada, bredvid en korkekskog. I dess närhet ligger berget eller kullen Salchicha, med en höjd av 1 545 meter över havet.

Veronica hade arrangerat vinprovning på vinbodegan Hazo del Lina. Det är nu den 4:de generationen som brukar gården men det är först 2014 eller kanske var det 2015 som den kommersiella produktionen kom igång. På vingården framställs naturliga ekologiska viner, med druvor från en av de högst belägna vingårdarna i Europa (1 150–1 400 meter). Allt sköta manuellt! Vi fick se när druvstockarna beskars och ägaren berättade att det största problemet som de har är vildsvinen som kommer och äter druvor om nätterna.

Druvorna som används i vinerna skördas helt manuellt.

Druvorna krossas i denna tunnan. I en vinkällare med enorma träfat vårdas sen vinet ömt och ges en egen karaktär och personlighet.

Här tappas vinet på flaskor manuellt.

Sen blev det tid för vinprovning en gedigen tapaslunch med lokala specialiteter ute i solskenet med en fantastisk utsikt. Mycket gott och nu många timmar senare är jag fortfarande mätt och belåten.

Det blev en underbar dag som förutom allt som jag har berättat om också gav oss solbränna och en del inköpt vin. Jag rekommenderar verkligen alla att besöka vingården tillsammans med Veronica!

Benalmádena och Málagas flygmuseum

Under gårdagens utflykt hamnade vi först i Benalmádena. Det var en turistort som alla andra med mängder av tingel tangel. Men hamnen var lite annorlunda – den fanns inne mellan husen. Där hittade vi bl a denna skönheten.

Och dessa hus med små underbara tornbalkonger. Det fanns också mängder av serveringar och småbutiker.

Men regnet hängde över oss så vi fortsatte vår resa till Málagas flygmuseum. Där finns mycket intressant att titta på. Men vi kom sent och det mesta var stängt. En del fick vi dock se och annat har jag letat reda på via internet.

Museet ligger bara några 100 m från dagens flygplats, bakom Miguels bryggeri, och sköts av Asociacíon Amigos del Museum, en vänföreningen för museet. Det är gratis entré, men man får gärna ge ett bidrag till skötseln i en bössa vid entrén…

…detta är utsidan av den gamla terminalen, dit man först kom när man skulle ut och flyga. I denna byggnad finns också flygmuseet idag.

Málagas första flygplats öppnades 1919, men då var det mest militärflyg. Men denna terminal öppnades 1948. En ny terminal tillkom 1968 och ytterligare en 1972. På 60-talet började den stora strömmen av turister att komma till Costa del Sol, bl a från Sverige….

Detta är väntsalen och längre upp i byggnaden hittar vi flygledartornet.

Ja, det var härifrån som allt sköttes och man fick stå med kikare och titta på planen som kom och gick… gamla bilder från kontrolltornet visar att några få personer och några få maskiner dirigerade trafiken. Mannen med kikaren är en viktig person!

…incheckningen var också enklare än idag. Kolla in vågen och telefonen, svunna tider.

…här möttes man av välklädda flygvärdinnor och stiliga piloter.

…inne i museet får man också se hur cockpiten såg ut i gamla tider. 

Vi kunde också se svunna tiders flyg.

… som denne flygare från 875!

… eller denne som jag inte uppfattade årtalet på.

På baksidan av terminalen fanns en del flygplan uppställda. Men dit kom vi aldrig eftersom anläggningen var stängd men enligt broschyr och internet får man gå ombord, besöka cockpit och pröva hur det känns att sitta och sköta flygplanet. Se landningsbanor som först bara var gräsbevuxna stora som en fotbollsplan.

Väl värt ett besök men kom ihåg öppettiderna!

Svenska sägner, del 13: Kung Rane

Kulturminnet

En gammal svensk sägen som fått stor spridning låter berätta att det i forna tider reste sig en borg på den höjd där Svarteborgs kyrka nu är belägen, i Bohuslän. Denna borg beboddes av kung Rane och kallades därför Raneborg. Vid samma tid bodde, inte långt därifrån på gården Hud, en drottning med samma namn som sin gård. Hon var vida omtalad för sin skönhet och rikedom, men även för sitt hårda och obevekliga sinnelag.

När drottningen började bli till åren såg hon sig om efter en lämplig make. Hänförd av rykten om kung Ranes tapperhet lät hon skicka ett sändebud till honom och erbjöd honom sin hand. Anbudet accepterades och de båda började planera för ett storslaget bröllop. Det dröjde emellertid inte länge förrän kung Rane förälskade sig i en annan mö och ångrade trolovningen med drottning Hud. Om detta nämnde han emellertid ingenting och på den utsatta dagen…

Visa originalinlägg 292 fler ord

Mr Sandman

Att vakna med en gulvit dimma omkring sig ger en underlig känsla. Jag tittar ut över Medelhavet och kan knappast se det. Gatan, trottoarer, bilar, poolen och hus är täckta av ett gulbrunt lager med sand. Vad händer egentligen? Jag har ju hört om detta fenomen tidigare men har aldrig själv upplevt det. Men jag läste igår:

Himlen ovanför delar av Spanien blev en magnifik apelsin måndagen den 14 mars, när stormen Celia förde damm från Saharaöknen till landet. Enligt Laboratorio de Climatologia vid universitetet i Alicante (LUCA) skulle stormen Celia röra sig över sydöstra Iberiska halvön och Balearerna mellan måndag och torsdag. När dammet flyttade in i måndags varnade LUCA för att stanna ute under långa perioder och rekommenderade användning av FFP2-masker för dem med luftvägssjukdomar.

Enligt Wikipedia:

Störningar som stora åskväder över Nordafrika resulterar periodvis i stora damm- och sandstormar, varav vissa sträcker sig så högt som 6 000 meter. Skiktet transporteras västerut över Atlanten av en serie breda anticykloniska virvlar som vanligtvis finns 1 500–4 500 meter över havet. Uppskattningsvis 60-200 miljoner ton dammpartiklar transporteras från Saharaöknen i Nordafrika, där den härstammar, och rör sig västerut årligen. 

Idag har alltså sandstormen nått oss i Almuñécar. Jag kände besvär i halsen i morse och tänker hålla mig inne tills sanden har dragit vidare till andra trakter! Men jag tänker en del tankar om miljöaktivister, co2 och lilla Greta! Kan de stoppa dessa väderfenomen?

Bilderna talar för sig själv! Jag har tagit bilderna från vårt fönster idag. Medelhavet ser vi normala dagar precis bakom husen. Men idag är det bara en tjock gulvit dimma över havet. Det är mr Sandman som besöker oss. Ingen är glad! Vaktmästaren stod för en stund sedan och tittade bekymrat ut över poolen och poolområdet. Det blir ju mycket jobb att rengöra så att hyresgästerna kan bada!

Nu har snart hela dagen gått. Dimman har inte lättat – snarare blivit tjockare de senaste timmarna. Tidvis har himlen varit apelsinfärgad och över stan ligger ett rödbrunt sandtäcke.

Fössta tossdan i mass

En inofficiell nationaldag för Småland!

Jag borde egentligen fira idag men jag är ju bara halvsmålänning och jag gillar inte marsipantårta! Istället läser jag på Wikipedia:

Fössta tossdan i mass (första torsdagen i mars) är sedan år 2010 en firad dag. Dagen har också på senare tid ansetts vara en inofficiell nationaldag för Småland. Firandet görs ofta med ”massipantååta” med texten ”Fössta tossdan i mass”.

Bakgrund

Den 25 februari 2010 startade smålänningen Jonas Svenningson en sida på Facebook med namnet Fössta Tossdan i Mass. Företeelsen grundades av Svenningson och hans syster, vars faster hade sagt ”fössta mass” på bred dialekt. De byggde vidare på detta med ”tossdan” så att det blev ”fössta tossdan i mass”. Traditionen fick sin start senare, då de båda arbetade på Scandinavian Photo i Johanneshov, Stockholm och där de införde traditionen att fira med marsipantårta. Den 3 mars 2010 önskade sidan sina följare en ”Glad Fössta Tossdan i Mass”. Samma dag nådde sidan 500 följare.

Den 1 mars 2012 uppmärksammades firandet för första gången i nyheter, av P4 Jönköping, men då utan omnämnande av tårta, utan istället om firande med bakelser. Samma dag publicerade facebooksidan också den första bilden på en ”massipantåta” med dagens namn skrivet ovanpå. Sedan dess har kännedomen om dagen ökat, vilket har gett den en inofficiell status som Smålands nationaldag. En del utökningar i vad firandet ska innefatta har på senare tid kommit till, som att också dricka ”bäss” .

Den 4 mars 2021 startade Smålands turism, Region Kalmar län i Kalmar samt Destination Småland i Kronoberg tillsammans en kampanj för att dra uppmärksamhet åt Småland som turistdestination på sociala media. Kampanjen fokuserade på att fira ”Smålands nationaldag” med tårta och småländska uttryck.

Så nu säger jag:

Glad Fössta Tossdan i Mass