Nu finns det ingen ursäkt längre! Alla som vill kan ta del av våra erfarenheter under ett pandemiår. De finns ju samlade i bokform, som e-bok och som ljudbok. Det är bara att välja!
I mars 2020 blev jag och min sambo ofrivilligt strandsatta i vårt paradis Almuñécar i södra Spanien. Pandemin hindrade oss från att åka hem till Sverige och vår vistelse blev ett år längre än planerat.
I boken samlar jag våra upplevelser och tankar om denna tid. Jag jämför de hårda spanska restriktionerna med de nästan obefintliga i Sverige. Åldersdiskriminering blandas med vardagslivet och små utflykter i närområdet.
”En del av min sista tredjedel” beskriver tankar om hem, åldrande och trygghet i en hektisk och föränderlig värld.
Mest känner jag en stor ilska över alla politikers – världen över – beslut som beskär vanliga människors möjlighet att bestämma över sina egna liv!
Det behöver egentligen inte hända så mycket för att man ska trivas. När det är 26 grader så njuter man av värmen. Vi bestämmer oss för att besöka kvarterskrogen ca 400 m härifrån.
Vi går förbi poolen och ser några som också njuter av värmen och av att ha poolen för sig själv – innan turisterna kommer. Som vanligt var jag sen med kameran och fångade bara en av dem på bild. Det handlar om måsar som föredrar poolen framför Medelhavet. De badar och dyker och njuter av tillvaron. Jag ser dem ganska ofta i vår pool.
Sen fortsatte vi ner till krogen. Fullt – men vi tog själv fram ett nytt bord och stolar. När vi fick ögonkontakt med ägaren så var det två fingrar i luften. Det betyder för vår del att vi vill ha två dubbla Café Carajillo dvs två dubbelkaffe med Baileys i. Hon vet och nickar igenkännande Och kommer med det beställda – ibland häller hon i lite extra Baileys. De dagar som vi bara går förbi krogen så lyfter hon handen och vinkar åt oss. Men idag slår vi oss ner och njuter av värmen och alla glada och trevliga röster. Vi känner igen de flesta.
Far och son, som vi kallar dem, besöker krogen varje dag. Men idag var far ensam. Ja, han hade vänner som han pratade med. När sen målarmästaren kom så blev det livligt. För den oinsatte kunde det uppfattas som att smockan hängde i luften. Men nej! De talar livligt och högt och använder hela kroppen, gestikulerar och skrattar. Egentligen säger de nog inte så mycket men har trevligt tillsammans.
Här samlas de alla! Hundar, gubbar, gummor, ungdomar, barn, arbetare, turister och alla som har vägarna förbi. De flesta tar en öl eller ett glas vin eller kaffe. Det är så enkelt att bara sitta ner och njuta av tillvaron, att bara lyssna eller delta i samtalet. Stamgästerna hjälps åt att duka av och plocka fram nya bord och stolar.
Så kommer Emilio ”rörkrökaren”, som har en rörfirma vägg i vägg med krogen, och tar en kaffe innan han ska jobba. Sen kommer ”verkstadsägaren” som har en bilverkstaden i nästa hus. Han beställer en grogg, tar en mun full, ställer glaset i hörnet innan han går bort och jobbar. När han får lust kommer han tillbaka och dricker lite av groggen innan han fortsätter att jobba. Ibland sitter han här länge innan han går bort och kollar att hans arbetare gör vad de ska. Ibland kommer en kund och då springer han raskt till verkstaden, kollar vad som ska göras och sätter sina arbetare i jobb innan han återvänder till sin grogg.
I hörnet sitter några damer, som brukar vara här. De pratar och röker och gestikulerar. Bakom oss sitter några äldre damer som vi inte känner igen. När de kom fanns det inget bord men några stamgäster tog rakt fram ett åt dem.
Andra som vi känner igen är ”han med skägget”, ”fransmannen”, ”rumänskan”, ”han med läderhatten” och ”lilleman”. Vi har namn på dem alla!
Hundar vill bli klappade eller bara vila under bordet. Idag var de tre. Igår var de fem – rena hunddagiset. Om de behöver kissa så finns det träd bredvid där de kan uträtta sina behov.
Många av gästerna sitter här i några timmar. Allt är familjärt och trevligt. Såhär på fredagseftermiddagen så slappnar en del av och dricker några öl för mycket. Men jag har aldrig sett något bråk eller några otrevligheter här. Tvärtom! Man tar hand om varandra, tröstar, ger goda råd eller bara finns till för varandra.
Vi trivs på vår krog – trots att vi inte förstår vad de säger eftersom vår spanska är skral. Men vi flyttfåglar, som tillbringar vintern här och sommaren i Sverige, trivs precis som måsarna gör i poolen!
Den halvsänkta Mississippi hjulångare, Willow, i Benalmádena marina har sina dagar räknade, meddelade den lokala borgmästaren Víctor Navas onsdagen den 1 februari. När jag läste om detta så vaknade ett minne.
För snart ett år sedan kom vi en regnig dag av en slump till Benalmádena marina. Där låg hon djupt sjunken i vattnet. Vi såg bara det allra översta av båten. Jag tänkte inte mer på detta, men idag blev jag nyfiken på båtens historia och grävde runt lite. Hittade en fantastisk historia som jag förmedlar här:
USS Willow byggdes 1924 av Duduque and Boiler works konstruktion. United States Lighthouse Service godkände konstruktionen för en ångbåt i Mississippi. Fartyget byggdes strax utanför St. Louis till en kostnad av 372 000 amerikanska dollar (enligt mina beräkningar motsvarar det 29,5 miljoner skr i dagens penningvärde). Mississippi är känt för att vara mycket grunt på platser så fartyget byggdes och behövde bara dra 9 fot vatten. Willow är 200 fot lång och 64 fot bred. När båten var klar gick den i trafik på sjön Keokuk i Iowa. Fartyget fortsatte sedan till New Orleans där båten fick sitt namn Willow.
Den amerikanska fyrtjänsten tog hand om henne den 4 oktober 1927. Den 15: e amerikanska fyrtjänsten var i distriktet Memphis och Willow tilldelades dem för navigering längs Mississippi mellan New Orleans och St. Louis. Ångbåtens rörelse begränsades i Mississippis grunda vatten i en sådan utsträckning att den var tvungen att ha ett 38 fots stödfartyg för att komma till platser dit den inte kunde nå.
Willow betraktades av människor, som inte visste att det var ett fungerande fartyg, en privatägd hjulångare på grund av dess vackra utseende. 1939 slogs Kustbevakningen samman med Fyrtjänsten och båten fortsatte i sin roll under hela andra världskriget. 1944 skadades Willow svårt i en kollision med fartyget USS LST 841. Willow rapporterades vara för dyr att reparera och avvecklas i mars 1945. Efter avvecklingen togs hennes löputrustning bort och förvandlades till en förtöjd båt för att sova och rymma soldater från den amerikanska armékåren av ingenjörer och tyska krigsfångar.
1962 köpte en affärsman i Kentucky Willow på idén att förvandla den till en flytande restaurang men så blev det aldrig. Willow stannade kvar i hamnen i Paducah fram till 1965 då den såldes till WS Young byggföretag.
Det året bogserades den av 2 bogserbåtar till La Palace, Louisiana. Medan han låg förtöjd vid Louisiana drabbades Willow av orkanen Betsy 1965 och spolades upp på kajen. Efter orkanen Betsys förödelse låg Willow på skadad på kajsidan. US Marshals-avdelningen tog så småningom kontroll över fartyget och sålde det på auktion 1970 till en släkting till ägarna till Young Construction. Samma år såldes Willow vidare till ett företag som heter Belezian Industries. Detta köptes enbart för att repareras och säljas vidare så snabbt som möjligt. Belezian Industries flyttade Willow till Florida för renovering till en hummerfabrik eftersom de hade en potentiell köpare som var ägare till ett hummerföretag i brittiska Honduras. Efter 18 000 dollar i arbete kollapsade affären.
Så småningom köpte ett brittiskt företag som heter Themes International Willow 1970. Informationen är ganska vag om Willow från 1970 till 1989 men man tror att Themes International hyrde fartyget till ett företag som förvandlade henne till en flytande restaurang vid Themsen i London.
Efter många misslyckade hyresavtal till olika restaurangägare fördes Willow till Antwerpen, Belgien för en renovering. Medan Willow var i Belgien gick Themes International i konkurs. Willow stannade i Antwerpen, Belgien fram till 1995 då den köptes igen och överfördes tillbaka till Birkenhead, England. Det var därifrån det gjorde sin sista sjöbundna resa eskorterad av 2 bogserbåtar till den spanska småbåtshamnen i Benalmádena.
The Willow togs med av en nattklubbsägare i Manchester och påstås vara medlem i det ökända ”kvalitetsgatan” som sägs driva Manchesters brottsplats på 60-, 70- och 80-talet. Den nya ägaren med bra förbindelser på Costa Del Sol ska ha fått höra av den dåvarande borgmästaren att han skulle beviljas en licens att använda Willow som kasino.
När Willow först anlände till Benalmadena marina var den förtöjd på en annan plats som vi känner den idag. The Willow hade den mest framträdande platsen med utsikt över barer, vi känner nu som idag, Mombasa, sushigrill Japonas, Kume och Monet. Det öppnade först som en barrestaurang och hade stor framgång men det beviljades aldrig en spellicens som utlovats av borgmästaren. Willow gick extremt bra och tog många kunder från de spanskägda markbarerna i marinan. Det kommer inte som någon överraskning att de spanska ägarna klagade till borgmästaren och rådhuset. Till en början tog borgmästaren ingen större notis men när alla ägare till barer och restauranger i marinan höll inne sina kommunalskatter och sopor till rådhuset tvingades borgmästaren göra något snabbt.
För att blidka alla bar- och restaurangägare sa han till ägaren till Willow att han var tvungen att flytta fartyget till den position det är i nu. Han ska ha sagt till Willow-ägaren att det bara var en tillfällig förtöjning. Willow flyttade till andra sidan Benalmadena marina helt ur vägen för barer och restauranger som det påverkade. Willows framgång floppade snart pga att ligga långt från resten av det livliga nattlivet i marinan. Efter en kort tid stängde den som barrestaurang och öppnade som turistattraktion och plats för privata fester och bröllop men detta lyckades inte få någon framgång och det stängde sina dörrar 1997.
2004 var det en krögare som var intresserad av att köpa ett flytande fartyg för att förvandlas till en kinesisk restaurang i Canary wharf i London. Men storleken på Willow gjorde att hon inte kunde transporteras genom en serie slussar och köpet genomfördes aldrig.
Willow, som har varit förtöjd i Benalmádena i årtionden, byggdes i början av förra seklet för att segla på Mississippi. Efter att ha förts till Benalmádena användes den under en tid som en flytande nattklubb, liksom en restaurang och till och med en hemlig bordell. En vacker hjulångare som slutade sina dagar som rostig och nedgången. Stormen tog henne 2019. Nu ser det ut som att den efterrrättsliga twisten ska lösas efter många turer. Ägaren ska betala 4 000 Euro till hamnförvaltningen och forsla bort vraket på egen bekostnad!
En sorglig historia om en vacker hjulångares slut!
Iberiska halvöns högsta bergskedja Sierra Nevada ligger i Andalusien. På bara några timmar från sol och bad på Costa del Sol når du välpreparerade pister.
När snötillgången är Sierra Nevada en av världens tio bästa platser när det gäller skidåkning. Det var betyget när det prestigefyllda brittiska resemagasinet ”Condé Nast Traveller” rankade världens tio bästa skidorter för några år sedan.
Skidåkning i Sydeuropa, närheten till Granada som kanske har landets bästa tapasbarer samt det moriska Alhambra som är ett av Spaniens mest besökta turistmål. Sierra Nevada är exotiskt på många sätt.
När det gäller boende rekommenderar den brittiska tidningen en vistelse på Parador de Granada inte långt från Alhambra som beskrivs som ”en fredlig reträtt i att fly från strömmen av turister”
Sierra Nevada kallar han vår pizza. Ja det blev en samproduktion. Det är minst ett halvår sedan vi gjorde en senast. Jag gör degen, kavlar och river ost. Sambon gör resten. Idag kallade han alltså sin kreation för Sierra Nevada – antagligen för han tycker att det är trevligt att besöka Sierra Nevada.
Degen gjorde jag så här:
50 g jäst
2 tsk strösocker
1 tsk salt
0,5 dl olivolja
3 dl vatten, ljummet
7 dl vetemjöl special
Allt blandas och får jäsa en halv timme innan degen kavlas på ett bakplåtspapper. Sen vidtar pålägget! Sambon använde:
Text: Elena Navas Guerrero, kommunalarkeolog i Almuñécar, översatt av Google translate
Foto: Utgrävning av komplexet när det upptäcktes
En av de mest emblematiska arkeologiska platserna i Almuñécar är de romerska resterna av en av de viktigaste fabrikerna för produktion av såser och fisk på hela den andalusiska Medelhavskusten: saltfabriken i Majuelo.
Dessa arkeologiska lämningar har begravts i tusentals år och upptäcktes när byggandet började på ett stort hotell på deras tomt. Före arbetena hade denna plats varit en jordbruksfastighet som kallades ”El Majuelo”. Namnet kommer från arabiska, vilket är hur det kallades på muslimsk tid till fälten planterade med vinstockar.
Utbyggnaden av Majuelofabriken är stor och komplex och sträcker sig bortom det vi ser nu; Detta ger en uppfattning om den betydelse som produktionen av fisksåser och saltad fisk hade för det romerska rikets ekonomi och handel. Eftersom en fabrik varken är mer eller mindre än en slags konserveringsfabrik från antiken, men då fanns det inga maskiner, allt arbete gjordes manuellt och arbetet var slav. Det fanns inte heller några kylskåp eller frysar, så salt användes för att bevara i saltlake.
Hela Medelhavet är prickat med liknande fabriker, som har gemensamt sitt ursprung från den feniciska eran och även deras speciella läge vid havet. De byggdes inte någonstans, men skyddade inlopp valdes, där floder som var navigerbara in i det inre av territoriet flödade. De var också belägna bredvid viktiga hamnar, men utanför staden, för att undvika obehag från lukt och insekter. Hamnen vid den tiden skulle ligga i området för den botaniska trädgården.
Men ”El Majuelo” var inte den enda fabriken som fanns under romartiden. Det fanns flera som arbetade samtidigt, vars rester har dykt upp i olika områden i Almuñécar. En sådan volym tyder på att produktionen av såser (garum), konserver och saltad fisk måste ha varit en mycket viktig ekonomisk aktivitet för den romerska Almuñécar, känd som Sexi Firmum Iulium.
Denna fabrik var belägen utanför murarna i den romerska staden och var omgiven av en kraftfull mur som skilde den från havet. Det hade en tillgång till staden bildad av ramp och trappor, som ligger på nordöstra sidan. Dess organisation följer det allmänna systemet för fabrikerna i sin tid, med poolerna plasterade med vattentät murbruk (opus signinum), och runt det områdena rengöring, beredning (huggning och macerated med salt) och lagring. I det södra området är enheterna dedikerade till administrationen. Det måste sägas att fabriken når en vattenledning från akvedukten och har cisterner för lagring av färskvatten, samt en dräneringskanal som löper genom hela komplexet.
Produktionen av fisksåser och saltad fisk hade en enorm inverkan på utvecklingen av hjälpaktiviteter som keramik (amforor), eftersom produkterna på något sätt måste förpackas. Varv (fartyg) för överföring i hela Medelhavet. fiskenät; salt och jordbruksverksamhet; såväl som vid byggandet av stora tekniska arbeten för ledning av dricksvatten (akvedukter), så nödvändigt för fabriker.
Från det fjärde århundradet e.Kr. upphör fabriken att fungera och utrymmet används som begravningsplats för en romersk villa.
I tider som dessa är pressfriheten viktigare än nånsin. Därför är det glädjande med en ny tidningsredaktion i Malmö – även om den är pytteliten. Det framgår inte om det handlar om fria medier eller en tidningsredaktion med statsbidrag. Här finns redaktionen i alla fall…
Det var i december 2016 som restaurangen ”Il Topolino” och nötbutiken ”Noix de Vie” slog upp portarna på Bergsgatan i Malmö – det blev startskottet till en enorm succé. Musnyfikna besökare vallfärdade till de små butikerna, och entusiaster bidrog till och med små egna utsmyckningar.
Minikonstverken har nått uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser, den första butiken, ”Noix de Vie”, blev omskriven i ett 30-tal länder.
Efter installationen på Bergsgatan har mössen dykt upp på två andra platser i Malmö Först på Södra Förstadsgatan med ”Tjoffsans tivoli” och senare på Amiralsgatan med bokaffären ”Frankie och Benjys” och teatern ”Teatro Reggiano”.
Tyvärr har butikernas utsatta läge i citymiljö gjort att de inte har fått stå kvar så värst länge.
Mössen har också gjort succé med två butiker och en mack i Borås.
2018 var medlemmarna i det anonyma gatukostnärskollektivet Anonymouse lite luriga och vaga när de presenterar sina nya etableringar.
Men om man ska tro Anonymouse instagramkonto så etablerade sig de flitiga mössen utomlands. I den franska staden Bayonne, närmare bestämt i stadsdelen ”Petit Bayonne” (petit betyder lilla) etablerades den pyttelilla resebyrån Anatole – och bredvid ligger den precis lika pyttelilla jazzklubben Sacrebleus.
2020 bidrog mössen till julstämningen då det dök en fiskeby i miniatyrformat i en fontän i Malmö.
Bakom minibyn står de hemlighetsfulla gatukonstnärerna Anonymouse.
I Sverige började barn skriva till jultomten under 1800-talet.
Tomten får tusentals brev varje år av barn från hela världen. Omkring 100 000 brev inkommer till Tomteboda från våren till december (siffror från 2012), med kulmen i november och december. Bäst av allt? Tomten svarar på alla brev. Om du har lämnat din adress förstås.
De flesta barn skriver sin önskelista medan andra ritar en teckning. Det har hänt att tomten fått en karta, så han ska hitta barnet trots att det firar jul någon annanstans än hemma. Tomten har också blivit erbjuden hjälp ifall julen skulle bli för jäktig. Breven till tomten är många – och varierande.
Hur allt började? För länge sen fanns en tidning som hette Jultomten, dit barnen ofta skrev. Men när tidningen lades ner 1935 fortsatte många att skriva till ”Jultomten”. Breven börjar komma redan på våren och fortsätter under hela året, med kulmen i november och december.
Efter andra världskriget började barn från utlandet också upptäcka att Tomten rimligtvis måste bo i Norden och sedan dess kommer en stor mängd brev från utländska barn. Tomten får varje år tiotusentals brev med teckningar, önskelistor, leksaker samt hälsningar till Tomten och hans familj. Cirka en femte del av dessa brev kommer från barn som bor i andra länder, framför allt från barn i Japan, Storbritannien och Italien. Posten, som först inte riktigt visste hur man skulle hantera alla brev till tomten, bestämde sig för att se till att barnens brev kom fram. Det var så posttomten kom till. 1963 till 1983 sköttes det praktiska arbetet med att besvara breven till Tomten på frivillig basis i posthuset på Skansen.
I dag hanterar PostNord breven till tomten. Alla barn som skriver sin adress på brevet till tomten får en hälsning till svar. Om svaret ska hinna komma fram före julafton är det viktigt att brevet till tomten skickas i god tid före jul.
Tomtens adress är: Tomten 173 00 Tomteboda
Många barn skickar önskelistor till Tomten. Vissa har väldigt detaljerade önskningar, som t ex en pojke som önskade sig en cykel, en dator och 19 miljoner. En flicka önskade sig en lillasyster och det var många barn som önskade sig fred på jorden. En pojke önskade sig en enkel resa till Indonesien och om det inte gick så ville han ha två sköldpaddor. De mest efterfrågade julklapparna under de senaste åren har varit bland annat; barbiedockor, dataspel, Byggare Bob, bilar av olika slag och Astrid Lindgrenbarn-filmer. Många barn skickar även nappar, snuttefiltar, blöjor, välling mm till Tomten för att visa att de har varit duktiga och är väl värda en julklapp. Barnen ger även tips till Tomten till exempel om att de inte har någon skorsten utan att han måste gå in genom dörren. Leksaker, böcker och kläder mm som är hela och rena har skickats till barnavdelningar på sjukhus. Pengar har Posten satt in på lämpligt postgirokonto, t ex Rädda Barnen eller någon pågående hjälpkampanj för barn.
Även de spanska barnen skickar önskelistor till tomten även om deras julfirande ser annorlunda ut mot det svenska.
På trettondagsafton får spanska barn presenter av de tre kungarna , eftersom det var den dagen då de tre heliga kungarna kom med gåvor till Jesusbarnet i krubban enligt legenden. Detta är ett populärt firande som motsvarar julklappsutdelningen i Sverige.
Trettondagsafton är ju ingen allmän helgdag i Spanien, men på kvällen firas det. Då är det stora parader i städerna dessa kallas Cabalgata de Reyes Magos, de 3 kungarna färdas då genom städerna och det slängs ut enorma mängder godis till alla som kantar gatorna (ibland även leksaker).
Efter paraderna så firas det och barnen förväntas göra sina skor rena ställa ut dem på antingen trappen eller ännu hellre på fönsterblecket. Under natten kommer så de tre kungarna och lämnar presenter där skorna är. Många barn har redan tidigare skrivit önskelistor till kungarna. Precis som vi ställer ut lite julgröt till tomten ställer spanjorerna ut likör, julgodis och andra godsaker till de tre kungarna och deras kameler.
Barnen skickar brev med sina önskelistor till de tre kungarna och Papá Noel (tomten). Ja, även här har tomten gjort entré under de senare åren och kommer med några småsaker till barnen på juldagsmorgonen.
Kommunen placerar ut ett antal brevlådor på stan där breven till de tre kungarna och Papá Noel kan läggas – för att inte belasta de vanliga brevlådorna.
Långor på tork i Bohuslän 1896. Mer information om bilden finns här.
Lutfisk är en maträtt gjord av torkad fisk, som mjukas upp i vatten och lut innan den kokas. I Sverige har lufisken haft en speciell roll inom matkulturen sedan medeltiden.
Under medeltiden, som är Sveriges katolska tid, föregicks julfirandet av en fasteperiod, då kött var förbjudet. Däremot var det tillåtet att äta fisk. Eftersom det var svårt att skaffa större mängder färsk fisk vintertid fick saltad eller torkad fisk stor betydelse som fastemat och lutfisken kom att bli en viktig del av dieten. När fastereglerna försvann vid reformationen levde traditionen med lutfisk kvar, men förflyttades från fastan till julfirandet.
Sättet att bereda lutfisken tros härstamma från Nederländerna eller Tyskland, men lever idag kvar i Sverige, Norge och Finland. I Sverige görs lutfisk främst av långa, även om sej och torsk förekommer. Fisken hängs först på tork tills…
Jag har länge längtat efter resan och har tyckt att denna skulle vara spännande.
Plötsligt var det dags. Med i samma kupévagn var det två kvinnor som skulle till Nikkaluokta och bestiga Kebnekaise. Sen var det en farsan och son också skulle till Nikkaluokta, men de skulle vandra genom Vistasdalen och upp till Abisko. Men jag skulle till Murjek och sen till Kvikkjokk
13/7
Tåget var bara 5 minuter försenad denna gång. Det vara bara jag och en annan som steg av tåget i Murjek. Han skulle vandra Padjelantaleden. Han sa att det brukar vara fler som stiger av där. Vi fick vänta i Murjek i ca en timma på bussen som skulle ta oss till Kvikkjokk.
Vägskyltar, Murjeks stationssamhälle
Den stannade i Jokkmokk ett tag och då fick alla kliva av och göra något annat. Det finns inte mycket att göra i Jokkmokk. Sen var vi…
Ulsans kultur och kuriosa 