Han bygger i sanden

Det finns viss platser som jag gärna återvänder till gång-på-gång. En sådan är stranden före Korset i Almuñécar. Den stranden förvandlas hela tiden. En man bygger i sanden. Första gången jag såg det var den 17 oktober. En grön krokodil låg på stranden.

Sedan har stranden förändrats varje gång som jag har besökt den. Den 7 november, alltså 3 veckor senare,  låg han på knä i sanden och byggde hus.

Veckan efter hade han nog fått en annan idé – för något var förändrat.

Nu den 6 december var det en helt annan bild – en stad med staket och växter.

Längst fram ser vi den lilla krubban med det nyfödda barnet.

Så vackert! En sandkonstnär har skapat detta vackra med hjälp av sand, vatten, stenar, växter och pinnar. Jag blir nästan tårögd när jag ser det. Undrar vad han bygger härnäst?

 

 

 

Annonser

Lika men ändå olika

Två nyttoprylar med samma funktion. I lådan i det spanska köket låg den till vänster. Att skala en morot med den gick väl ganska bra. Men att skala en potatis var jobbigt. Så när vänner från Sverige skulle komma på besök fick de köpa med sig en ordentlig potatisskalare. Nu fungerar potatisskalandet utmärkt.

Jag blev nyfiken på vem som uppfann potatisskalaren. Googlade och fann:

Det finns mängder av potatisskalare världen över – men många av dem ser ut som en sorts rakhyvel. 1953 tog företaget Lindén international fram den klassiska modellen i plåt som du håller på samma sätt som en kniv. Företaget hävdar att modellen har sålts i över 100 miljoner exemplar.

Svenskar har gjort många bra uppfinningar till hemmet t ex

  • fluortandkräm
  • kylskåp  för ca 100 år sedan
  • 1890 utvecklades gaffelpärmen
  • tumstocken 1878
  • Johan Petter Johansson (1853-1943) tog totalt 110 patent på bl a sockertång, rörtång och skiftnyckel
  • 1981 tog svensken Håkan Lans patent på färggrafikkortet, som gjorde det möjligt att visa färger på datorskärmar

Men tyvärr … Osthyveln uppfanns 1925 av den norske möbelsnickaren Thor Bjørklund. Så det har funnits många andra duktiga människor.

 

Första advent i solen

Ännu en morgon tassar jag barfota ut på balkongen när solen är på väg upp. Skrattar och hämtar kameran. Där sitter de nämligen på rad på stranden och njuter av solen, efter att ha ätit sin fiskfrukost – fiskmåsarna. Denna bild har jag sett så många gånger förr!

Första advent i solen. 20 grader. Kortärmat och shorts. Palmer som vajar.

Adventskaffet intogs hos Anna-Karin på Strand. Hembakta goda lussekatter. Pepparkakor knäck, choklad och en trevlig pratstund. Bättre kan man knappast ha det den första advent.

 

Dagarna i solen

De flesta dagarna vaknar solen och jag samtidigt. Eller … för att uttrycka mig mer korrekt så stiger jag upp samtidigt som solen tittar upp över horisonten. Jag tassar ut på balkongen och njuter av eldklotet som höjer sig över Medelhavet och tänker på hur privilegierad jag är som får uppleva detta.

Sen då? Ja, vi hittar alltid något nytt att göra! En del saker är ju inte nya utan samma saker som vi brukar göra i Sverige. Olof hittade billiga tomater på Mercadona. Så vi har torkat tomater i ugnen – precis som vi gjorde hemma i Sverige i somras,

Men vi gör också ovanliga saker. Som idag  den 1 december! Olof badade i Medelhavet och vi satt 1 timmes tid och solade på stranden.

Däremellan går vi långa promenader både längs med stranden och uppe i berget. Det är en fantastisk utsikt där uppifrån.

December, advent och julen närmar sig! Men jag saknar inte julstöket eller adventsstakarna det minsta. Däremot har vi beställt en liten julskinka och imorgon går vi till Strand och dricker adventskaffe. Anna-Karin har bakat lussekatter. Det ska bli gott även om vi har sommarvärme!

Ja, dessa dagar i solen går fort – alldeles för fort. Men så är det väl när man trivs med tillvaron.

Livets goda

Det finns dagar som jag undrar över varför just jag får uppleva så många trevliga saker. Sen känner jag att jag måste dela med mig av allt detta.

I lördags satt vi på balkongen och tittade ut över Medelhavet. Plötsligt sa sambon: ”Vad var det?” Jag tittar och ser några stora svarta ryggfenor, de försvinner och kommer tillbaka gång-på-gång. Plötsligt kommer hela den svarta ryggen upp. Vi har sett delfiner i Medelhavet! Vilken lycka. Vi följer dem en lång stund innan de försvinner. Naturligtvis glömde jag att fotografera. Men jag tror inte att det hade blivit så bra bilder pga avståndet. Så jag lånar en bild från internet – som är lik det som vi såg.

Igår upplivade jag gamla minnen. Jag bodde utmed Öresund i min barn- och ungdom. På den tiden var alla livsmedel – utom kaffe – billigare på den danska sidan. Mor veckohandlade i Danmark. Ofta följde jag med. Vi åkte med färjan som gick mellan Limhamn och Dragör. Ombord fick jag antingen ett danskt wienerbröd med chokolade eller ett smörrebröd. Till detta brukade jag dricka citronvand.

Smörrebröd (danska: smørrebrød) kan kallas Danmarks nationalrätt, och är en smörgås som vanligtvis består av en skiva grovt och kompakt fullkornsbröd med en kombination av pålägg som kan varieras i det oändliga. Mängden pålägg är ofta ganska väl tilltagen, och vissa typer av smörrebröd kan även utgöra huvudrätten i en måltid.” enl Wikipedia.

Igår åt jag Dansk frukost på Strand. Smörrebröd med öl och snaps. Smörrebröden var delikata. Men jag avstod från både öl och snaps. Jag njöt av leverpastejen och av flæskesteg med tillbehör medan sambon valde räkor och rostbiff. Oj vad gott! Medan vi åt tänkte jag på alla färjeturerna som jag gjorde på 60-talet! Jag saknade bara en flaska danskt citronvand! Som vanligt glömde jag att fotografera men hittade en bild på internet.

La Romantica

I somras tog jag en bild vid havet i Oskarshamn. Kommunen tror att turisterna inte själv förstår vad som egentligen är en turistattraktion. På bilden syns ett svagt grå kulle ute i havet vid horisonten. Det är Blå Jungfrun. Meningen är väl att man ska ställa sig bakom ramen så att man inte skymmer Blå Jungfrun och sen be någon att ta fotot. Vips, så har man ett färdigt foto! Med ram och allt! Det går inte att zooma in turistattraktionen själv och ur någon bättre vinkel.

Detta tänkte jag på idag när vi gick längs La Romantica. Vilken tur att inte kommunen här i Almuñécar har fått samma dåliga idé. Då hade ju många av mina foto aldrig blivit tagna.

Vi gick alltså längs strandpromenaden vi Velilla beach. Sen fortsatte vi uppför den sega backen Cuesta Pino Velilla. Om man fortsätter uppför hela backen så blir man ganska trött – en dam kallar den för ”mördarbacken”. Det är en vacker väg med en underbar utsikt och många fina hus. Men idag vek vi av – in på La Romantica.

Denna vackra kaktus såg vi för några veckor sedan. Idag var blomman borta – fåglarna hade hackat ett stort hål i den. Men allt var så mycket grönare och blommade mer än sist vi gick här. Julstjärnan som var grön för några veckor sedan har blivit röd.

Dessa vackra hus har en fantastisk utsikt ut över Medelhavet.

Ja, det har nog dessa hus bakom vackra murar och staket också.

Sedan gick vi hem längs Camino Velilla A. Nästan nere vid strandpromenaden finns dessa vackra hus med mosaikklädda trappor och ingångar.

Väl hemma blev det en kopp kaffe på balkongen. Jag funderar fortfarande på om mina foto hade blivit tagna om kommunen hade satt upp en mängd ramar!

 

Mamman, värdinnan, satt i vrån

En dag uppe i bergen. Vi körde på smala, slingriga och branta serpentinvägar. På vissa ställen hade delar av berget rasat. På andra ställen mötte vi stora lastbilar som körde alldeles för fort och alldeles för nära kanten.

Kanske denna dam som fanns på torget i byn, som var långt uppe i bergen, deras beskyddare. När vi tittade ner över dalen var det en fantastisk  utsikt.

På väg ifrån byn stod dessa två hästar och väntade på sina ägare. De var inte ens bundna vid trädet!

Sen fortsatte vi till en annan by, i utkanten av Los Romanes.  Vi har besökt en restaurang där en gång tidigare. Vi fick god mat och fin service. Jag tänker på Evert Taubes ”Mamman, värdinnan satt i vrån… ” Ja, hon satt i hörnet och sydde på stolöverdrag och servettringar.

Dagens begivenheter blev grillspett och bakade potatisar i ett foliepaket föreställande en fågel.

Jag garanterar att vi blev mätta och att ingen av oss orkade äta upp. Det var mycket gott och en upplevelse att få in dessa grillspett till bordet.