En regnig men trevlig dag i Ronda och Setenil

Det gör ingenting om det är gråmulet när man åker på utflykt. Men regnet behöver ju inte vräka ner så fort man går ur bussen! Speciellt inte när man saknar regnkläder! Det var såsom det var på vår utflyktsdag igår, men den blev trots det en positiv upplevelse.

Vi besökte en av Spaniens äldsta städer, med anor från 500 talet före Kristus. Ronda heter staden och den ligger cirka 740 meter över havet i det mycket bergiga området Serrania de Ronda. Staden ligger på en platå som är delad på mitten av El Tajo, som är en mycket djup klyfta och på botten av klyftan rinner floden Guadalevin.

När man ser bilder från Ronda så är nästan alltid en av de tre broarna över El Tajo som är huvudmotivet. Det är den nyaste bron ”Puente Nuevo” är fotoobjektet nummer ett och den högsta av broarna. Den går 120 meter över en ravinbotten och började byggas 1751 och stod färdig 1793. Bron är förknippad med mycket tragik, arkitekten som konstruerade bron trillade ner och slog ihjäl sig när han skulle sträcka sig efter sin hatt som blåst av. Under inbördeskriget kastades republikanska sympatisörer ut från bron och under 1700-talet slängde man ner hästar som skadats på tjurfäktningsarenan. Även jag tog några bilder på bron som förenar den gamla moriska stan med den nya.

Ronda Stadsmuseet – Mondragón Palace , även känd som Palace of Marqués de Villasierra är en verkligt magnifik arkitektoniskt inslag. Legenden säger att det var bostaden för den stora kungen Abbel Malik eller Abomelic, son till Marockasultan, Abul Asan. Men regnet vräkte ner och och vi såg inte så mycket av arkitekturen. Men vi fick en historisk lektion om regionen och de olika arkeologiska forskning som bedrivits hittills i Spanien. 

Ronda sägs vara hemstad till den moderna tjurfäktningen. Tjurfäktningsarenan Real Maestranza är en de äldsta och vackraste i Spanien. Den byggdes 1785 av arkitekten Jose Martin Adelhuela – samma arkitekt som stod för byggandet av Puente Nuevo. Rondas arena rymmer upp till 5000 åskådare.

Francisco Romero, som föddes i Ronda 1695är den som har gett tjurfäktningen sin moderna form. Han introducerade bruket av jackan (capote – den gula och rosa klädsel som används i början av tjurfäktningen) och muleta (ett mindre, rött skynke som är lagt runt en kort trästav som används i sista delen av akten).

Romeros barnbarn, Pedro Romero (1754-1839) blev sedan en av Spaniens största tjurfäktare. Han grundade en ny stil, Escuela Rondeña, och var den som skapade reglerna för tjurfäktningen.

I denna trånga gång fördes tjurarna ut på arenan.

På bilden ser vi en tjurfäktare och en tjurig fäktare (han gillade inte att bli blöt av regnet). Bredvid arenan finns också utställning av kläder och arenans historia samt en avdelning för dressyr av hästar.

På eftermiddagen, när regnet hade upphört, lämnade vi Ronda nöjda med vår dag. Vi fortsatte till den lilla bergsbyn Setenil. Husen är inbyggda i bergen.

Vi tog litet förfriskningar på en av krogarna innan vi fortsatte hem till Almuñécar. En givande dag! Vår reseledare Bent Madsen gav oss en minnesvärd dag – trots att jag tidvis var genomblöt!

Att förstå en rolig episod – utan att förstå språket

Jag kan inte påstå att jag kan så mycket spanska. En del ord och meningar förstår jag. Men när en spanjor berättar något på snattrande spanska förstår jag ingenting. Ikväll var dock ett undantag.

Vi satt på en bar och tog en tapas. Jag ägnade mig åt en av mina favoritsysselsättningar – att tjuvlyssna. Vid bordet intill satt  fyra spanjorer. De ene talade lika mycket med händer och armar som med munnen. Jag är övertygad om att han berättade en rolig episod. Men jag kanske har fel och har missuppfattat allt. Min berättelse av episoden är alltså helt min tolkning.

Han började med att beskriva en kurvig dam iklädd en minimal bikiniöverdel och en lika minimal bikiniunderdel. Damen verkade vara väl medveten om sina kurvor. Hon trippade ut i vattnet och … något hände med bikiniunderdelen. Raskt och förtvivlat simmade hon ut  i havet. Killen som berättade gick efter och plockade upp bikinitrosorna mellan tummen och pekfingret. Han simmade efter och överlämnade trosorna till den kurviga damen som rodnade, tog på sig trosorna och simmade in till land. Där rafsade hon ihop sina saker och sprang till bilen och körde iväg.

Killen berättade kanske något helt annat men det var så som jag uppfattade det. De andra i sällskapet skrattade iallafall gott. När jag berättade för sambon sa han: SNUSKFIA! Jag måste nog försöka att lära mig mer spanska!

 

Några vanliga dagar i Spanien

Vad gör ni egentligen i Spanien? Den frågan får vi ofta. Svaret blir: Ungefär samma saker som i Sverige – fast lite annorlunda blir det. Vissa dagar gör vi mycket oh andra nästan ingenting.

En dag i förra veckan satt vi med en Irish coffee och tittade på havet och palmerna. Vi observerade att vi fortfarande fick plastsugrör.

 

En annan dag tog vi en promenad och hittade denna blomsterprakt.

I fredags besökte vi marknaden. Där köpte vi 5 avokado för 2 Euro och 4 stora mango för 3 Euro. Våra avokado är  uppätna men mangon har legat för att mogna. Idag gjorde jag sylt på 2 av dem. Enkelt! 2 hackade mango kokte jag med 1 dl socker i a 10 minuter. Det blev supergott. Vi provsmakade till yoghurt. Nu funderar jag på att frysa yoghurt varvad med mangosylt och äta som glass!

När jag ändå skriver om ätbara ting visar jag smörrebröden som vi åt på The Strand igår. Fantastiskt goda med Ribbestek och Leverpastej.

När vi inte äter så läser vi eller promenerar eller tittar på soluppgången. Med andra ord har vi fullt upp att göra om dagarna även om tempot är lågt!

 

Den svenska fikakulturen

Att fika är en social tradition i Sverige. Med begreppet avses en paus för att dricka kaffe, té eller någon annan dryck, ofta i kombination med ”fikabröd” i form av söta bakverk. Vanliga inslag i svensk fikakultur är kanelbullen, sockerkakan och olika sorters småkakor. Ibland kan fikabrödet ersättas av en smörgås eller frukt.

 

Läs hela artikeln   HÄR.

Havets dotter och russin

Finns det en gömd mycket värdefull pärla i grottsystemet Cueva del Tesoro i Rincón de la Victoria som härstammar från den moriska tiden? Det är en av legenderna som omger ortens populäraste turistmål och den kan mycket väl vara sann. Pärlan lär vara gömd under den moriska tiden. Legenden grundar sig på en skrift från 1600-talet av Fray Antonio Agustín de Milla y Suazo. Enligt den skulle kejsaren Tasufín ibn Alí under 1100-talet gömt en värdefull pärla i en av grottorna. Igår besökte vi grottorna men hittade ingen pärla.

Faktum är att det är en av de mest unika grottorna med marint ursprung som är kända i världen. Det är den enda i sitt slag i Europa som är öppen för allmänheten. De andra grottorna finns i Mexiko och Kina.
Grottan föddes ur havet och kallas därför ”havets dotter”. Havet bildade gallerier eller grottor med kolumner och raviner. Senare under landhöjningen har läckande färskvatten bildat stalaktiter och stalagmiter.

Sedan fortsatte vi vår russintur. Vägen var kantad med vinstockar och russinsängar dvs sängar där druvorna torkas till russin. 20 till 25 dagar ligger druvorna på tork.

I Almachar besökte ett regionalt museum.I bottenvåningen fanns en mängd redskap samlade som hade använts denna druv- och russinregion. På ovanvåningen fanns en lägenhet inredd så som den var när människor bodde där för ca 50 år sedan.

 

Färden gick vidare till El Borge ännu en av de vita byarna. Här ser vi  en ”riktig druvplockare”.

Sen besökte vi en fabrik som sorterar russin i 5 olika storlekar. De minsta storlekarna används till att göra Muscatel- vin av.

Så blev det provsmakningar på vinet som säljs under namnet Moscatel de Málaga. Den som kände för det kunde köpa med sig både russin och vin.

Resan avslutades med en god middag i en vacker miljö.

Tack Bent Madsen för ännu en trevlig resa! Med oss hem hade vi förutom minnen en förpackning vin och en påse russin.

Räkmackans dag i Spanien

Idag den 14 oktober är det Räkmackans dag, en temadag som instiftades i Sverige 2010. Sambon kände för att fira denna dag. Själv äter jag inte räkor pga allergi.  Men ett bröd köptes i  panaderían i huset intill. En del av de stora räkorna som sambon har köpt på Mercadona plockades fram från frysen.

 

Bröd, räkor, majonäs, oliver och camembert fanns på sambons tallrik.

Bröd, Grönpepparkorv, lufttorkad skinka , mango och camembert fanns på min tallrik.

Detta avåts tillsammans med ett glas vino blanco på balkongen vid Velillas strand med utsikt över en ljusblå himmel och ett mörkblått Medelhav. Ett bra sätt att fira Räkmackans dag på. Under tiden tänkte jag på de senaste dagarna i Sverige för drygt 14 dagar sedan. Då skördade jag de sista tomaterna. De mogna och de halvmogna blev totalt 6 kg som jag kokte tomatröra av och de gröna förärade jag grannen.

Dessa tomater skars i bitar

De koktes ihop under 4-5 timmar

Sedan hamnade röran i burkar som hamnade i vår matkällare. Dessa ska konsumeras när vi kommer hem.

Kontrasterna är stora mellan den sista tiden i Sverige och den nuvarande i Spanien vid Velillas strand.

1492: en ny värld

Spaniens nationaldag som firas idag till minne av att Christoffer Columbus landsteg i Amerika den 12 oktober 1492. Dagen kallas också för ”Día de la Hispanidad”, Hispanidad är en sammanslutning av länder med ursprung från den iberiska halvön och Spanien. Dagen är en nationell helgdag och de flesta butiker och alla kontor är stängda. Firandet är ganska stillsamt, landets flagga hissas i Madrid av den spanske kungen, sedan följer en militärparad och en flyguppvisning. Det brukar inte vara något större firande på gatorna utan många stannar hemma med sina familjer och tittar på paraden och flyguppvisningen på TV. Många passar på att tillbringa dagen på stranden.

De offentliga skolorna i Andalusien har fått instruktioner att undervisa om firandet av Día de la Hispanidad 12 oktober, där erövringen av Amerika ska framhållas. Detta drevs igenom av högerradikala Vox för att stödja den senaste budgetpropositionen i regionalparlamentet. Junta de Andalucía har antagit projektet ”1492: en ny värld”, som enligt Vox syftar till att motverka svartmålningen av spanjorernas kolonisering av Amerika.

Förra året besökte vi firandet här i Almuñécar. Men i år valde vi att avstå. Men såhär skrev jag ifjol:

Nu till den högtidliga nationaldagen. Alla var glada och många viftade med flaggor. Musikkåren spelade. Militärer och poliser stod i parad. Flaggan hissades och alla skrek ”Viva España” En kort hyllning till Spanien och den spanska flaggan. Men mest av allt var jag imponerad av ”konservburkarna” som de hade på huvudet.

Då förra året var det +27 grader. Idag är det något varmare +28-29grader.