Badkläder i vintersol

Utförsåkning i badkläder! Är det någon som lockas nu när våren gör stormsteg?

APR 21

Bajada en Bañador 2018
lör 12:00 · Sierra Nevada · Monachil, Spanien
Annonser

Tjuren i Sevilla

Idag måste jag bara berätta om denna ståtliga tjur:

 

Tjur skonades i arenan i Sevilla

Publicerad 2018-04-17 12:37

SPANIEN RIKS En tjur visade 16 april sådant mod och kvalitet att den benådades i den anrika arenan La Maestranza i Sevilla.

Fäktningstjurar skonas i ytterst sällsynta fall och än mindre i ansedda arenor som La Maestranza, klassad som den näst finaste i världen. Presidenten fattade dock beslutet för att ära tjuren ”Orgulllito”, från uppfödaren Garcigrande, samt inte minst för att utnyttja den som avelstjur.

”Orgullito” (Den lille stolte), en helsvart tjur, var den femte i ordningen att träda in i arenan i måndagens ”corrida”. Sevilla firar i dagarna sin Feria de Abril, under vilken det är fäktningar varje eftermiddag. Matadoren ”El Juli” hade fått tjuren på sin lott och han själv kunde inte tro sina ögon över tjurens sinne och hur den mötte upp mot manteln.

Efter en föreställning som väckte stående ovationer och publikens anspråk på att tjuren skulle skonas, tog presidenten det unika beslutet och beordrade skicka tillbaka ”Orguillto” till boxarna. Tjuren lämnade arenan till publikens jubel och efter att den vårdats för sina skador kommer han ägna resten av sitt liv åt att avla kalvar.

Jag tror på sommaren

Nu känner jag att sommaren är på gång. Det är så många tecken som tyder på det. Främst är det solen och värmen. det är så skönt att sitta i solstolen och att dricka eftermiddagskaffet ute, Men det finns en mängd andra sker. Idag har jag hängt tvätten ute. Sen gick jag en runda i trädgården med kameran. Rabarbern börjar spricka ut.

Vitsipporna blommar

Trädpionen börjar spira med ljusgröna blad.

Tomatplantorna och squashen har tittat upp i krukorna. Efter en dag i solen hettar det i mina kinder. Ja, jag tror att sommaren är på väg även om det dröjer en månad till. Under tiden ska jag ha lata dagar, njuta av humlesurr, fjärilarna som fladdrar i vinden och njuta av småfåglarnas konsert.

Att glädjas åt det lilla

Ett av mina måtto är att ”plocka guldkorn i vardagen” dvs att jag försöker glädjas åt småsaker. Småsakerna kan bestå av ett leende, en god maträtt, läsa en bok, höra fågelsången, upptäcka nya saker eller liknande.

Våren är fylld med glädjeämnen. Idag hade sambon ett ärende på stan. När han kom hem så gav han mig ett ”vardagens guldkorn”.

Vårens första vitsippor! Naturens under! Jag blev så glad och njuter varje gång som jag tittar på denna lilla bukett i sitt snapsglas.

Tack naturen och tack sambon för att ni hjälptes åt att förgylla min vardag! 

Hugget i sten

När man som vi, bor på ett berg och i stenrika marker, är det lätt att fundera på sten. Jag gör det ofta! Under många år har lastbilar åkt med sprängsten genom vår stad. De har kört ner till hamnen. Därifrån har stenen forslats ut i havet med båt. Den fina graniten har blivit botten för de stora cementfundamenten till vindkraftverk.

Men stenen har även forslats ännu längre ut i havet. Där har den blivit bra botten för de ryska gasledningarna. Men den svenska graniten har varit attraktiv till många  andra ändamål. Det finns och har funnits en mängd stenhuggerier runt om i landet. Jag bor i sådana stenhuggartrakter. Utanför stan fanns ett stenhuggeri i Vånevik. Idag finns där ett stenhuggarmuseum.

”Flera av de större stenfirmorna hade tyska ägare. Verksamheten i Vånevik tog fart under början av 1870-talet, och ökade stadigt fram till krisåret 1903. Därefter var det mer svajigt. Nästa kris kom 1907 och under första världskriget upphörde brytningen i stort sett. Efter krigsslutet kom en tid av återuppbyggnad, och stenindustrin fick ny skjuts. Detta fick ett snabbt slut under den ekonomiska världskrisen 1930. Svängningarna var med andra ord stora, och stenhuggarfamiljerna kastades mellan svåra och bättre tider.

 

Hitlersten i Kristineberg

Hitlersten som utsmyckning i Oskarshamn.

HITLERSTENEN
Under andra världskriget kom stora beställningar av byggnadssten och sten till monument. Adolf Hitler planerade att ersätta Berlin med en världshuvudstad, kallad Germania. Vånevikssten ingick i den stora beställningen från 1941, som omfattade årliga leveranser av småländsk granit under tio år. Från 1943 kunde stenen inte längre skeppas till Tyskland utan måste lagras i Sverige. Men bara några dagar före det tyska sammanbrottet i april 1945 skickades den sista betalningen från Berlin. Efter det kunde svenska leverantörer göra en andra förtjänst på stenen. Oskarshamns kommun har ett parti Hitlersten kvar som bland annat används för utsmyckning av rondeller.” enl hårdklang

Ja, Hitler var så övertygad om att han skulle vinna kriget att han ville bygga en Världshuvudstad Germania:

”Tyskland skulle naturligtvis vinna kriget och Berlin omdöpt till Germania bli det 1000 åriga rikets huvudstad. Det innebar att staden måste byggas om med gator och byggnader som vida överglänste både Rom och Paris. Men inte bara Berlin skulle byggas om, utan även ytterligare ett 30-talet städer. I Nurnberg, som skulle bli demonstrationernas och partidagarnas stad, påbörjades ett stadion med plats för 400 000 åskådare. Man hann också nästan bygga färdigt de två stora anläggningarna Marsfältet för armens uppmarscher i Hamburg och med plats för 160 000 åskådare samt Zeppelinfältet för partiadernas uppmarscher. I hamburg skulle man bygga en bro över floden Elbe och för att svenskarna skulle förstå hur stor bron var ritade man in Storkyrkan i Stockholm i ett av brovalven.”

Ovan ser vi Hitlers modell av hans drömstad Germania. Den stora byggnaden skulle kunna rymma 400 000 personer och vara så stor att ett stort Eiffeltorn skulle kunna byggas in! Men stenblocken som skulle användas till detta gigantiska bygge – ett monument över Hitler och hans seger – betalades med överpriser (+10 % på de färdiga priserna) av tyska staten – blev liggande i svenska hamnar.

Sedan dess har stenblocken använts till andra ändamål. Jag hörde talas om hitlerstenen för ca 20 år sedan. En bekant berättade att muren utanför hans villa var byggd av hitlersten. Sen fick jag höra att denna sten såldes billigt till en mängd ändamål  – som murar, grund till hus, utsmyckning i samhälle osv. Men jag inser ju att kommunen har tjänat pengar på den sten som Tyskland redan har betalat. Då för 20 år sedan när jag först hörde talas om denna sten talades det öppet om stenen. Men det hände något! 2013 kunde jag läsa följande:

”Den sten som används för att smycka en ny rondell i Oskarshamn ska inte kallas Hitlersten. Kommunen backar nu när det gäller vad  stenen ska heta, sedan  många äldre oskarshamnare, med koppling till judeförföljelsen tagit illa vid sig, skriver Oskarshamnstidningen. Nu blev det blir Vånevikssten.”

Varför? Historien går ju inte att ändra på! Hitler ville ha sten levererad till sitt gigantiska bygge Germania! Det går ju inte att förändra! Tankarna kring judeförföljelsen blir väl inte mindre enbart för att vi kallar stenen för något annat än vad den kallats i ca 70 år? Varför går det inte att hålla 2 bollar i luften samtidigt – att inse att judeförföljelsen var fruktansvärd och inse att Sverige tjänade pengar på Hitlers svulstiga idéer.

Ska alla människor som har trädgårdsmurar eller husgrunder gjorda av dessa stenblock skämmas? Eller ska de räknas som nazister? Är det så att kommunen som villigt säljer redan betald sten känner sig nazistisk? Tankar och känslor förändras inte för att vi kallar stenen för något annat! Men det blir kanske mer politiskt korrekt?

Jag fortsätter att kalla stenen för hitlersten. Men jag fortsätter att fundera. Bor jag i en nazistisk kommun eftersom vi har så mycket hitlersten?

En solig dag

Bengt häller vatten och kaffe i bryggaren. Sen tar på sig tofflorna och går ut till brevlådan och hämtar morgontidningen. Han är ensam hemma. Barbro tillbringar några dagar hos sin syster men kommer hem imorgon kväll. Idag ska Bengt städa garaget. Han skulle ha gjort det för länge sedan men har skjutet på det. Han står kvar på trappan en stund och tänker att en så solig och fin dag skulle han ju tillbringa i trädgården. Men nu blir det garaget istället. Först ska han ta en smörgås och kaffe medan han läser morgontidningen.

Rubriken på första sidan lyder: Simhallsbygget stoppas. Medeltidsfynd stoppar bygget på obestämbar tid.

Bengt funderar över vad de kan ha hittat. Ska de göra utgrävningar nu? Det skulle vara roligt att se hur de gör. Han fortsätter att läsa. För att skynda på utgrävningarna uppmanas frivilliga ur allmänheten att hjälpa till. Alla som vill hjälpa till kan ta med sig skottkärra och spade och komma ner till bygget. Jaja! Jag ska ju städa garaget, tänker Bengt.

Bengt står i garaget och tittar på skottkärran. En timme kanske? Han hinner ju med garaget ändå. Det skulle ju vara spännande att hjälpa till. Han tittar ut genom garagedörren. Där kommer Sven med skottkärra och spade. Har han redan hunnit vara nere vid simhallsbygget? Eller … var det för många som ville hjälpa till? Bäst att prata med honom.

”Hej! Är du ute och promenerar med skottkärran?”

”Hej! Ja … jag gick på det! Aprilskämtet!” säger Sven lite generat. ”Jag kom bort till hörnet innan jag förstod att det var ett aprilskämt. Tur att jag inte kom ner till bygget! De hade väl gapskrattat åt mig?”

”Ja, det är ju lätt att gå på aprilskämt”, säger Bengt och fortsätter, ”Nu ska jag fortsätta med städningen av garaget.”

Tur att jag han prata med Sven, tänker Bengt medan han städar! Det skulle ju vara pinsamt att komma ner tillbygget med en skottkärra och spade. Men det kändes allt lite snopet att inte få hjälpa till med utgrävningar.

Kvällen efter berättar han för Barbro om att Sven hade blivit lurad. Barbro undrar om Bengt hade lurats. NEJ! NEJ! Så dum är man väl inte!


Nu är det 15 år sedan Bengt (han heter egentligen något annat) berättade för mig om hur han hade lurats av lokaltidningens aprilskämt. Hoppas att NI inte blir lurade idag! Om ni blir lurade så skratta gott åt det och dela med er av det!

Påskharen

Traditioner  förs vidare från generation till generation. Påskharen är en sådan tradition som jag gärna vill ska leva vidare. Jag har starka minnen förknippade med den.

När jag var liten så hade morfar en bur med vita kaniner på gräsmattan. Vi brukade kela med dem och ge de sallad och/eller maskrosblad. När morfar slaktade en och annan kanin till söndagsmiddag så blev min storebror jättearg. Han förstod ju aldrig att det var söndagsstekar som morfar födde upp. Jag minns fortfarande den goda lena smaken i kaninköttet – trots att jag inte har ätit det de senaste 40 åren.

vit kanin

Men jag såg även andra kaniner. Längs strandkanten fanns det gott om vildkaniner. De var bruna och fanns i mängder.

Men … haren kom bara när det var påsk. Jag såg aldrig honom. Han var lika hemlig som jultomten. Men påskharen kom alltid på natten mellan långfredag och påskafton. Han gömde alltid ett pappägg med godis. När jag blev större så innehöll ägget en sjal, ett par strumpor, ett smycke eller något annat som jag önskade mig. Han var snäll!

Nu när det är påsk igen så kanske påskharen kommer till mig igen?  Fast det är ju många år sedan han besökte mig sist. Jag har nog inte varit tillräckligt snäll. Men han kommer till alla snälla barn!

påskhare

Läser i wikipedia: ”I Sverige omtalas påskharen, tidigast bland tyska invandrare, under 1800-talets slut eller 1900-talets början. Den fick inget riktigt genomslag i landet. När Sverige började tillverka egna påskkort ersattes påskharen med andra påskmotiv. I Sverige är den kanske mest känd som marsipan- eller chokladfigur. Leken med att gömma påskägg förekommer dock även i vissa svenska barnfamiljer.”

Hmm… var det bara en lek? Nej! Jag tror på påskharen precis lika mycket som jag tror på jultomten. Jag tror att påskharen kommer med ett ägg till alla som har varit snälla under året. Så jag ska leta efter ett ägg från påskharen på påskaftonsmorgon!

påskägg