La Najarra-palatset

Förra omgången som vi besökte Almuñécar var turistbyrån stängd pga reparationer. I höstas var den fortfarande stängd. Sen kom nedstängningen pga Covid-19. Igår gick vi förbi och såg att det var öppet och vi satt en stund i den trädgården. Idag återvände vi med kameran.

 

Turistkontoret Palacéte de la Najarra är från första hälften av 1800-talet och är en kopia av ett typiskt arabiskt hus med trädgård, så kallad Neoislamisk paviljong. Tidigare var det ett kontor till den gamla sockerfabriken men nu är det turistkontor. Det lilla huset i trädgården var byggt som lekstuga till direktörens barn. I trädgården kan man sitta och njuta av porlande vatten i fontänerna, blommor, stenläggning men framförallt stillheten. Det känns som att komma in i sagans värld – Tusen och en natt.

el sombrero del alquimista · agenda de conciertos · música ...

På vägen till turistbyrån passade sambon på att krama om en sjöhäststaty. Han syns långt ner på bilden iklädd sin färggranna sommarskjorta.

Väl inne i trädgården möts vi av denna vackra porlande mosaikfontän.

Vattnet leds vidare i denna rännan bort till nästa bassäng.

Det finns vackra bänkar att sitta på. Som denna tegelstensbänk.

Eller denna mosaikbänk utmed muren med blommor bredvid.

Vackra gångar att promenera på.

Blomsterprakt. Jag har ingen aning om vad blommorna heter. Men de är vackra.

Men här blommar cyklamen.

Så kommer vi fram till barnens hus.

Med den lilla brunnen och soffan utanför.

Efter detta går jag ytterligare ett varv i trädgården och bara njuter av all skönhet och stillhet. Sen sätter jag mig ner på en av tegelstensbänkarna och lyssnade på fågelsången. Hit kommer jag att återvända fler gånger för att njuta av stillheten.

Grönt, grönt, grönt

Igår fick jag en liten hemlängtan. Grannen hemma i Sverige hade lagt ut en bild, på facebook, på sin bil. Men i bakgrunden fanns något annat – vårt gula hus, vårt vita staket, vår gröna lummiga syrenhäck och toppen på vårt äppelträd. Allt såg ut som när vi lämnade det i oktober. Nu funderar jag på om det blir några äpplen i trädet, om de vita syrenerna doftade lika underbart som de brukar, om plommonträdet, om aprikosträdet, om rabarberna och gräslöken, om …

Men nu får det var nog med hemlängtan! Texten ska ju handla om grönt. Grönt är en vacker färg i naturen. Den finns i så många nyanser. Det första som möter oss när vi tittar ut genom fönstret på morgonen är Cherimoyaskogen. För två månader sedan så var den väldigt blek och vi undrade om den skulle överleva. Det regnar ju inte! Men fukten i luften räcker kanske? Dessutom ligger det slangar överallt i odlingarna. Det vattnas väl då och då – även om vi aldrig ser det.

Så har sett att skogen har blivit grönare och grönare, lummigare och lummigare. Vi har kollat när vi har gått genom skogen om det finns några frukter. För drygt en månad sedan  sedan såg vi ju avokado. Igår såg vi dem igen mitt i allt grönt.

Vi såg även Mango!

Men Cherimoya då? Tills för några dagar sedan såg vi bara detta:

Men igår:

Små Cherimoyafrukter finns plötsligt överallt i skogen. 92 % av all Cherimoya som odlas i Europa odlas här i Costa Tropical-trakten. Såhär ser den färdiga frukten ut:

Smaken är som en blandning av söta frukter såsom mango och banan – lite syrlig. Stora svarta kärnor.

Nu vet vi alltså att det lir mer färsk frukt framöver och vi kunde fortsätta vår vandring ut till Velilla. Allt är sig likt sen vi flyttade – bara mer turister, båtar och badande. Men palmerna är lika gröna.

Utanför pizzerian kunde vi läsa att det var 26,7 grader och dykaren står kvar. För första gången som vi paserat pizzerian så var den öppen! En bekant berättade att ägaren till pizzerian var en av dem som ingick i Costeus dykarteam. Costeu är ju känd för att han filmade livet nere i havet med sina undervattenskameror.

När vi satt mittemot pizzerian och vilade våra fötter så kom Tuff-tuff-tåget.

Ja, det har väl ingenting med det gröna att göra. Men livet tuffar vidare, det gröna blir grönare, vissa  träd dör och andra nyplanteras. Så länge som någon sköter fruktträden så kommer vi att kunna äta tropiska frukter!

Foto, blommor, ET och musik

Idag tänker jag på alla foto som jag har lämnat till framkallning. De ligger och skräpar i lådor och ingen tittar på dem. Då tackar jag för digitalkameran. Jag behöver inte gå till affären och lämna min filmrulle. Jag behöver inte betala för en massa misslyckade foto. Jag kan likt proffsen ta mängder av foto och enkelt radera det som jag inte vill spara. Jag kan ha mitt eget digitala arkiv med bilder.

Under veckan som gått har jag tagit bilder av växter.

Enligt min app Plantsnap lär detta vara Zimbabwe Creeper. Den växer i många trädgårdar här.

Detta är en Clematis som tronar så vackert i en trädgård i närheten. Det var vad jag trodde när jag skrev artikeln. Vår gode vän Emil upplyste mig om detta. Det är en Frangipani eller på Svenska kallad ”Tempelblomma”. Tack Emil!

Här ser vi ett helt underbart Flamboyant träd med stora orange-röda blommor.

Men denna växt har jag gått bet på: stora vita blommor, stora vassa taggar och röda bär eller frukter.

Däremot kände jag igen ET som tittade ut genom  fönstergallret i gamla stan!

Denna gamla vackra mur finns också bevarad i gamla stan. Helt underbar! Ett enormt och hållbart arbete.

När vi igår vandrade runt i gränderna i gamla stan hörde vi musik. ju närmare stranden vi kom desto högre musik. Så plötsligt ser och hör vi denna blåsorkester. De hade verkligen drag under galoscherna. Roligt inslag i gatubilden denna varma sommardag.

En varm sommardag i Almuñécar

Sommaren är här! Det är varmt och svetten rinner så fort man rör sig. Men det finns ingenting som kan avhålla oss från promenader – inte ens 31-32 grader i skuggan. En liten promenad skulle det bli. Vi skulle bara gå ner för backen, förbi båten och Chinasol bort till Heladeria Isla de Capri på Paseo de Cotobro för att ta en eftermiddagsfika.

Men när vi kom fram så sa vi att vi fortsätter en bit till på Paseo de Cotobro. Den biten blev fram till Playa Cotobro. Där satt vi en stund i skuggan och tittade på badarna innan vi vände tillbaka till det väntande eftermiddagskaffet. Kameran åkte fram och en vacker vy blev förevigad.

Det var då vi såg bilen som jag var tvungen att fotografera. Vi har en bekant som är tävlingscyklist och tänkte på honom.

Andra sidan på bilen såg ut såhär. Det är ju bra att hålla sig i trim men …

För att slippa denna avmagring beställde vi glass till kaffet. Underbart god!

Ännu en vacker vy som förevigades.

 

Sommaren ställer till en del oreda … eller … det är en mängd saker som händer som egentligen inte beror på sommaren. Det är andra saker egentligen som händer nu i sommar. Ett exempel är ju munskydden. Det behövs ju inga foto på dem. Vi ser dem ju hela tiden. Men jag tänker på alla riktigt små barn och husdjur. Hur upplever de att vuxna gömmer sig bakom munskydd, har handskar på sig och har blivit storkonsumenter av handsprit? Hur kommer de att minnas sommaren 2020?

Jag kommer iallafall att minnas alla parasoller som har gått sönder …

… att stränderna faktiskt fick en del besökare trots att hela landet har varit nedstängt för en månad sedan.

… att alla blomkrukorna prydde sin plats i trappan,

… att strandparasollerna har fått en ny design – med en liten tofs längst upp.

… att jag frossar i frukt. Här mango, papaya och melon.

PS Stegmätaren visade att vi har gått 7,5 km i sommarvärmen.

 

Ordspråk och talesätt, del 20: Hälsan tiger still

Kulturminnet

bild ordspråk

Uttrycket hälsan tiger still är inte ursprungligen ett ordspråk. Frasen är hämtad ur dikten Odalbonden av Erik Gustaf Geijer (1783-1847), men har blivit så omtyckt och ofta citerad att den uppfattas som ett etablerat idiom.

Geijer var professor i historia vid Uppsala universitet, men blev även känd som poet och filosof. Från 1826 var han medlem i Svenska Akademien. Han var en av den svenska nationalismens förgrundsgestalter och funderade mycket över den svenska identiteten, vilket också kom till uttryck i hans poesi. I Odalbonden, som publicerades i Götiska förbundets tidskrift Iduna 1811, hyllar han det strävsamma jordbrukarlivet och upphöjer bonden till idealgestalt. Bonden får representera den jordnära och plikttrogna sidan av den svenska nationalkaraktären. De mer äventyrliga och djärva dragen skildrade Geijer i dikten Vikingen.

Hälsan tiger still används nu till att förmedla att det som är friskt inte gör väsen av sig. Så länge kroppen fungerar väl ger den inga symtom som pockar på…

Visa originalinlägg 175 fler ord

En lördagsutflykt i Almuñécars omnejd

Helt förutsättningslöst följde vi idag med Bosse och Marita på utflykt! Det blev en lyckad dag med många minnen.

Först åkte vi till La Caleta för en förmiddagsfika, söp in atmosfären, tittade ut över havet och besökte den smalaste gränden 60 cm. Här går det knappast att möta någon.

Men vi mötte dessa små flickor och Bosse berättade att de säkert var klädda så för att de konfirmerades. Jag letade på internet när vi kom hem och fick en berättelse om spansk konfirmation.

De flesta spanska familjerna är katoliker och katolska barn konfirmerar sig när de är mellan 9 och elva år gamla. Den klassiska varianten är att klä flickorna med vita långklänningar och slöja som om det vore brudklänningar. Pojkarna kläs med antingen sjömansdräkt, kaptensuniform eller i kostym och slips.

Den högtidliga dagen firar man också en stor fest och låter en fotograf ta porträttbilder, åter som om det handlade om ett bröllop. Kalaset blir dyrt: I genomsnitt kostar det hela familjen mellan 900 och 2 400 euro. Restaurangerna utgör den största delen av budgeten: Ca. 30 euro per bjuden gäst. Det är inte ovanligt att bjuda in över 50 personer.

Därefter barnets klädsel som kan kosta allt mellan 200 och 600 euro. Flickorna kammas ofta på damfriseringar. Fotografen kostar ca. 120 euro, vill man ha minnet inspelat på video kan man vänta sig att betala över 200 euro. Små minnes presenter och kort måste absolut delas ut till gästerna: Räkningen stiger.

Men det ligger mycket mer bakom proceduren än klädseln och festen. Förberedandet börjar under hösten året innan.

Barnen läser katekes under hela hösten och vintern för att lära sig att vara bra katoliker. Synder ”pecados veniales” och oförlåtliga synder som på spanska heter ”pecados mortales”, skrämmande låter det när man översätter. På svenska betyder det dödliga synder.

De oförlåtliga synderna kan vara tex. att inte gå på mässa en söndag, stjäla eller att masturbera sig. De förlåtliga synderna är så många att det inte går att komma ihåg alla. Ljuga, bråka med ett syskon, höja rösten mot föräldrarna, vara avundsjuk………………….

De vanliga synderna blir förlåtna om man ångrar sig och i sitt inre ber gud om ursäkt. De oförlåtliga synderna måste man söka förlåtelse för genom att bikta sig. Då får man ett ”straff” som leder till förlåtelse. Straffet är att be ett visst antal böner ett bestämt antal gånger.

När barnen har läst katekesen och har tillräckliga kunskaper biktar de sig för första gången, efter det är de färdiga för den första nattvarden. En viktig punkt är att man inte syndar mellan att man biktar sig och nattvarden. Det är absolut förbjudet att ta nattvard om man har synder som man inte har biktat.

Det var alltså detta som det handlade om. De söta små flickorna i sina prinsessklänningar hade kämpat med katekesen och syndernas förlåtelse. Deras föräldrar hade lagt en förmögenhet på denna dag. Inte så konstigt att de välvilligt ställde upp på foto för en som inte ens kunde prata spanska.

Efteråt fortsatte resan till Vélez de Benaudalla. Bosse visade oss platsen där vattnet föds ur berget.

Det fanns en med på resan som tyckte att hans fötter behövde känna på detta nyfödda vatten.

En trevlig dag med trevligt sällskap, vacker natur och god mat. Kan man önska sig något bättre en den sista lördagen i juni?

Tack Bosse och Marita!

 

En junikväll i Almuñécar

Egentligen behövs det så litet för att smycka ut tillvaron. Den varma innesittardagen igår avslutades med en skön promenad på kvällen. Promenaden gick ner till havet. Vi gick förbi båten/huset som jag har skrivit om tidigare. Det var ju en  kapten som mönstrade av och gick i land. Han byggde sitt hus som ett fartyg i Almuñécar. Han heter Jose Maria Perez Ruiz, byggde det 1969. Huset ligger utmed Avenida del Mediterráneo.

Vår promenad fortsatte längs strandpromenaden, förbi Korset. Den dubbla klippan Peñones del Santo delar Almuñecars stadsstrand i två, och ovanpå de mörka, vattenskarrade stenarna finns ett kors, högt som en människa och belyst när det är mörkt. Det uppfördes år 1900 för att fira vad som hände här 1489. Det var då som de kristna tog över efter ett 800 år långt styre av muslimer.

Nedanför står en staty av Abd Al-Rahman I. Han kom i land i Almuñecar 15 augusti 755 e.Kr., och etablerade sig senare som det oberoende emiratet i Cordoba, 756. Andalusien skulle vara under muslimskt styre nästan 800 år …

Vi fortsatte vår promenad förbi Borgen och där bakom ligger gamla stan. För några dagar sedan promenerade vi omkring i den och de smala gränderna. Någon berättade att Spaniens smalaste gata ligger i Salobreña och är 60 cm bred . Smalaste gränden finns i gamla stan och är bara 35 cm.

Enl Wikipedia: Gränd kallas en mycket smal gata, ofta avgränsad av höga murar eller hus. Gränden är normalt så smal att biltrafik inte är möjlig på den. Gränder förekommer ofta i de äldre delarna av en gammal stad, medan nutida stadsplanering försöker undvika detta till förmån för en ljus och luftig miljö.

Men igår kväll fortsatte vår promenad till mormors skafferi. För nästan två år sedan besökte vi detta för första gången. I år har det varit stängt när vi har passerat. Men nu … nu har det varit öppet några kvällar. God tapas, trevlig personal, lugn och trevlig miljö. Kan rekommenderas!

Efter att ha inmundigat några tapas promenerade vi hem via ”glädjemätaren”. När vi kom dit visade den först att det denna varma sommarkväll bara var 11,7 grader varmt. Men efter mitt varma leende så ändrade den sig till 50 grader!

Bättre och rättare temperatur visade dock Farmacia 26 grader. Vår glädjemätare – stegräknaren – visade att vi hade promenerat 4,92 km

 

En färd runt Kinnekulle

Kulturminnet

20200620_123652

Kinnekulle vid Vänern är kanske främst känt för sin särpräglade natur. När Linné besökte platsen på 1700-talet blev han mycket imponerad och kallade berget för ”en plats bland de märkvärdigaste i riket”. Den stora mängden av sällsynta växter, som ramslök och olika orkidéarter, har gjort att Kinnekulle kallas ”det blommande berget”. Men även för den kulturhistoriskt intresserade har Kinnekulle mycket att erbjuda. Platsen har en lång och spännande historia och lämningarna efter människans aktiviteter är både många och fascinerande. Idag tar jag dig med på en kulturhistorisk rundtur på berget och dess omgivningar.

Vår resa börjar vid Kinnekulles fot, där vi besöker Kinne-Vedums kyrka. Det ålderdomliga utseendet är fantasieggande och vittnar om kyrkans ursprung i tidig medeltid. Analys av träbjälkar har visat att långhus, kor och absid byggdes på 1100-talet. Nästan lika gamla är dopfunten av sandsten och en madonna-skulptur av trä.

På den omgivande kyrkogården finns några fina exempel…

Visa originalinlägg 1 413 fler ord

En midsommarhälsning från Spanien

Hur midsommarfirandet brukar vara i Sverige vet de flesta av oss. Vi vet iallafall hur vi själv brukar fira vår midsommar. Som barn brukade jag dansa kring midsommarstången. När barnen var små så brukade vi ha en egen midsommarstång i trädgården. En midsommar lärde jag några jugoslaver att dansa små grodorna. Några midsomrar dukade vi upp långbord i en lada. Många midsomrar har vi kastat kubb. Ibland har det regnat. Men … stående ingredienser har varit: sill, potatis, gräslök, gräddfil och jordgubbstårta.

I år är det annorlunda. Vi befinner oss i Spanien pga oronaviruset.  Det blir sill, Jansons, ägg, köttbullar och prinskorv. Jag läser om hur midsommar firas i Spanien:

”Midsommarafton här i Spanien är den gamla svenska dvs. 23 juni, ett datum som lever kvar även i Danmark och Norge. Sverige och Finland har ju som bekant flyttat midsommaraftonen till fredagen som infaller mellan 19 juni-25 juni. Det gjordes i Sverige 1953 och i Finland 1955. I år firas den svenska midsommaraftonen fredagen den 19 juni, så här i Spanien har vi Spaniensvenskar förmånen att fira två midsommaraftnar i rad.

Spaniens stränder kommer under lördagskvällen den 23 juni att fyllas med tusentals brasor till firandet av San Juan. Traditionen handlar om att de som firar San Juan ska rena sig från onda andar genom eld och vatten. Det är en upplevelse att vara med och gå baklänges ut i vattnet kl 24.00, tillsammans med tusentals andra människor på stranden. Många tappar sedan upp havsvatten på flaska för att ta med hem och stänka i hörnen (heligt vatten). ”

Såhär brukar det se ut på San Juan.

Det är så som San Juan brukar firas. Men i år blir det annorlunda pga viruset iallafall i vår kommun. Den kommunala sidan som publicerades onsdagen den 17 juni följande:

  • Stränderna kommer att vara stängda från den 23 juni till 9:00 den 24 juni kl. 07.00, vilket förbjuder vistelse där under dessa tider.
  • Säkerhetsavstånd på minst två meter, både i vattnet och på den torra ytan. Detta avstånd behöver inte hållas mellan medlemmar i samma familj.
  • Om du inte kan säkerställa upprätthållandet avståndet måste du använda en mask, alltid med hänsyn till tillämpliga regler och deras eventuella ändringar.
  • Installation av tält eller någon annan typ av traditionella monterbara anläggningar är förbjuden såväl som campingen, oavsett varaktighet.
  • Användning av gascylindrar, brandfarliga vätskor, elda, laga mat eller grilla är förbjudet.

Igår var vi nere på stranden. En del människor solade och badade men på behörigt avstånd.

Själv satt vi nästan ensamma på en servering med en tapas.

 

En promenad i omgivningen

Vissa dagar tar vi det lugnt men för det mesta så tar vi en promenad varje dag. Eftersom sambon har haft problem med magen några dar så har det inte blivit så mycket promenerande. Igår kväll gick vi iallafall genom cherimoyaskogen och ut i den torra flodfåran Rio Seco. Idag försökte jag uppskatta hur långt som vi hade gått. Men eftersom stigen inte finns på kartan så blir det svårt. Så jag laddade in en stegräknare i mobilen för att kolla hur långt vi går idag och imorgon och i övermorgon och …

Dagens promenad gick åt andra hållet i Rio Seco. När vi hade gått en liten bit mötte vi en herde och hans getter och två vallhundar. Kameran låg i fickan så jag fick inte med hela hjorden. Men här ser vi de på andra sidan muren när de äter löv från träden.

 

Så kom vi fram till en akvedukt.

Vi valde en sidoväg och hamnade mitt ibland odlingar av avokado, vindruvor, bananer, citroner och oliver.

Ser ni de små omogna bananerna till vänster på bilden?

Snart förstod vi att den vägen som vi hade valt gick på fel sida av berget. Så vi vände om och valde en annan sidoväg. Kom genom en vacker bebyggelse innan vi var tillbaka vid Costa Banana. Vi passerade samma vackra kaktus som vi har sett tidigare.

En skön promenad! 6234 steg och 4,05 km! Det gör vi om en annan dag eller kanske en annan runda.