Ibland känner jag mig som Forrest Gump – vi går och går och går och … Men det är så man håller konditionen i dessa Covid-19 tider. Vi har ju hållit oss friska genom karantänen med sund mat, C-vitamin, D-vitamin från solen, avstånd, munskydd och handskar. Fortfarande undviker vi folksamlingar! Vi har hållit oss friska genom hårda restriktioner. Hoppas att alla som kommer hit nu, när Andalusien sakta men säkert öppnar upp igen, tänker på detta och respekterar avstånd och munskydd. Vi vill ju inte bli smittade nu! Vi vill ju att alla ska få förbli friska!
Men vi går och går – minst en halvmil varje dag. Gärna vägar där vi inte möter några andra människor eller iallafall få. Igår gick vi upp över bergen från Costa Banana till den Romanska bron som man ser från N-340 vid Cotobro.
Vi kände historiens vingslag när vi gick över bron. Den är byggd någon gång mellan 100 och 300 år e Kr.Men av naturliga skäl har den ju lagats några gånger under de århundrade som gått. Jag googlar och läser:
Den romerska bron av Cotobro har en lätt sicksackform, har en total längd på 17,50 meter och stiger till en maximal höjd av 6 meter över ravinbädden. Dess däck, belagd med grus i olika storlekar, är 4,90 meter brett och har ett halvcirkelformigt valv som avslöjar 4,90 meter ljus.
Bron ligger på den gamla vägen som började från sexig till väster. Sexitana-kusten var en del av den berömda Via Heracleia eller Hercúlea, som tar sitt namn från den grekiska legenden enligt vilken hjälten Herakles ledde de stulna oxorna till Gerión, i södra delen av den iberiska halvön, på denna väg. Denna romerska väg startade från Cádiz och sprang längs hela Medelhavskusten till slut i Rom. Dess layout före troligen romarnas ankomst. Det förenade alla fönikiska kolonier och fabriker bosatte sig på Spaniens södra och sydöstra kust för att fortsätta genom de grekiska kolonierna på Levantinerkusten (Hemeroscopeion, Ampurias och Rosas).
Från bron följde vi en väg längs floddalen och såg en mängd odlingar nere i dalen. Det var så vackert!
När vi sen kom ner till gatan såg vi denna vackra kakeltavla på en mur. Den visar med all säkerhet fisket nere i havet och odlingarna i bakgrunden.
Sen blev det en vandring på slät mark längs paseon hem – sista biten blev förstås uppförsbacke igen.
Ikväll blev det en lättare promenad längs paseon. Vi satt en stund på en bänk och njöt av den vackra solen som strax skulle gå ner bortom horisonten..
Ulsans kultur och kuriosa 