En resa i Alpujarra-bergen, del 2

Efter en god nattsömn och en välsmakande frukost fortsatte vi vår resa i Alpujarra-bergen. Först besökte vi den ”Röda floden” vid Fuente Agria. För att komma ner till ”floden” som var ganska intorkad nu, måste vi gå i en trappa som höll på att ta musten av oss. Men när vi kom ner i flodfåran och såg det röda vattenfallet insåg vi att varje steg i trappan var värd besväret. Den röda färgen berodde på den höga järnhalten i vattnet.

På vägen upp för trappan såg jag en björk med hängen och små ”musöron”. Ännu ett vårtecken – men kameran var kvar i min ficka! Efter detta natursköna besök åkte vi vidare på upplevelser då det gäller mat och dryck.

Första anhalten blev i Trevelez som ligger 2 493 m ö.h. och har 795 invånare.  Ett kallt stäppklimat råder i trakten. Årsmedeltemperaturen i trakten är 7 °C.  Det finns många skinkfabriker här men vi besökte en mindre sådan där allting sker manuellt. Alla skinkorna id-märks med bl a ett id-nummer, vikt och datum. Först saltas skinkorna. De ligger ca 1 dygn per kilo skinka i havssaltet. Sen sköljs de noga och allt blod pressas ur dem.

 

Sen hängs de upp i taket och åker in i rökrummet ca 1 vecka. Därefter penslas de med paraffin och får hänga ca 2 år. Därefter tar man ett litet prov med en skinkpinne för att se om de behöver lagras längre tid.

Överallt i Spanien ser man dessa skinkor hänga – i butiker, på restauranger och krogar. Men när man har börjat skära i dem så ska de konsumeras inom 2 månader. Efter lite provsmakning och inköp åkte vi vidare till …

Laroles – ett microbryggeri som bl a framställer öl på Chirimoya-frukt från Almuñécar. Chirimoyajuicen skickas i dunkar från Almuñécar på slingrande vägar upp till foten av Sierra Nevada. Det är där som den bästa vattenkvalitén är. Vi blev väl bemötta av ägaren och den engelsktalande guiden som förklarade hur själva bryggningen går till, berättade att de tillverkade 6-7 olika sorters öl. All produktion sker manuellt och just nu är de i en fas där de vill utöka produktionen men detta kräver en mängd nyinvesteringar och till detta krävs kapital. Så vidtog ölprovning och inköp av öl.

 

Från Laroles åkte vi genom det vackra landskapet på slingrande vägar till Bodega Cuatro Vientos (De 4 vindarna). Vi besökte deras museum och provsmakade deras vin.  Muséet var värt besöket men vinet var inget speciellt.

 

Efter provsmakningen åkte vi tillbaka till Almuñécar.  Det var en trött skara pensionärer och många passade på att sova en stund. Men jag njöt av det skiftande landskapet. Färgerna på bergen skiftade i rött, brunt, gult, grått och svart. Växtligheten skiftade – mandelträd, barrträd, olivträd, ljung, ginst osv. Vi såg också kor och får. När vi närmade oss kusten såg vi alla frukt- och grönsaksodlingar.

Två fullmatade dagar i trevligt sällskap!  Intrycken  är många och det tar lång tid att smälta allt! Tack Bent för att du arrangerade resan och gjorde allt för att vi skulle få en fin upplevelse!                

1 tanke på “En resa i Alpujarra-bergen, del 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s